Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Fyrverkeri på qvällen inan lick se
Hvartill, jag tror, ej Stockholm har sett maken,
Kevy, spektakel, hyllning, hal paré.
Och mera dylikt hörde ock till saken.
Men fast det smakat, visst det kostat har
Att dessa fester comme il faut bevista.
Tom är min plånbok — men dock med jag var
Ifrån den första till den allrasista.
Nu får man spara — också för i år
Jag har ej heller råd prenumerera
På Hemmets Tidskrift, men i stället får
Mig nöja Stockholms Dagblad att studera.
Men ifrån Stockholms qvalm jag längtar ut,
Till landets ro, som lockar mig långt mera.
Att riksda’n snart må ta ett lyckligt slut
Nu önskas hjertligt utaf din
—ra.
SANNINGENS SPEGEL.
Komedi i en akt.
Fri bearbetning efter en Fransysk idé.
Personerne:
Robert de VaUigny. — Ccleste, hans fru. — Plaeide, Mornange,
hans vänner. — Césarine, ung enka, Placides trolofvade. — En
betjent.
Första scenen.
ROBERT. CELESTE.
Celeste. Ack, min vän! du är den förträffligaste af alla
männer.
Kobert. (Strykande sina mustacher.) Lilla smickrerska!
Cei.este. Nej. Jag ser dig blott sådan du är: godare än
sjelfva godheten, mild söm en engel, dygdig, som en predikan af
fader Kovignan, och poetisk, som en af Lamartines meditationer.
Robert. Jag tror man är alltid god, då man är lycklig, min
Céleste. Hur förtjusande har ej denna första tid af vårt
giftermål varit!
Tidskrift för Hemmet. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
