- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
66

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

Celestk. 1 sanning förtjusande! Vi ha lefvat här, långt från
verldslifvets buller, endast för hvarandra; jag för dig och du.. .?

Robert. (Tyst gäspande.) Endast för dig, min dyra Céleste!

Celeste. Jag har ännu aldrig upptäckt något fel hos dig.

Kobert. (Afsides.) Det börjar verkligen också bli tröttsamt
att dölja dem.

Celeste. Inga dispyter, inga småaktiga tvister ha komrmit
att störa vår ljufva lycka; intet lumpet, intet materielt och
hvardagligt har fått makt med oss ... vi ha lefvat, snart sagdt, ipå
ingenting annat än kärlek och solsken, blomdoft och poesi...

Kobert. (Afsides.) Det är också ej utan att icke det
bcir-jar stöta litet på svältkur... och ändå... (Uögt.) Hvad du är
skön, min Céleste!

Celeste. Hvad du är vacker, min Robert!

Robert. Hvad du är älskvärd!

Celeste. (Lindrigt gäspande.) Hvad du är god!

Robert. En hustru sådan som du lår man leta efter.
(Gäspar, afsides.) Det var då f—n till besynnerlig gäspsjuka också!

Celeste. En man sådan sum du finns icke (Gäspar.)

Båda. (Gäspande.) Hvad vi äro lyckliga!

Celeste. Jag vet inte ... jag känner mig litet nervös i dag.

Robert. Ack, min vän, var för all del rädd om din dyrbara
helsa... så der... luta dig der i soffhörnet en stund, tag en
bok . .. någon af dina älsklingsförfattare här ... och hvila dig.

Celeste. Som du vill, min vän. Dessa stunder af tyst
samspråk med odödliga snillen föra ändå alltid min själ tillbaka till
det odödligaste inom mig — min kärlek till dig! — Och jag
älskar dessa stunder.

Robert. (Rörd.) Ack, det gör jag också, min Céleste... jag
älskar dem obeskrifligt... (Afsides.) Det var just vid den här
tiden jag plägade ha mina små delikata ungkarls-frukostar .. . (Uögt.)
Men gör mig nu till viljes och hvila ... också jag vill tillbringa en
af dessa Ijulliga stunder, då man i minnet genomgår hvad man
skönast upplefvat, för att sedan med så mycket mera hänförelse
kasta sig in i den berusande verkligheten.

Celeste. Nå väl... som du vill då ... jag tänker i alla fall
bara på dig.

Robert. (Ömt.) Och jag på dig.

(Célesie lutar sig tillbaka i soffan till höger och läser tyst.)

Robert. (Halfhögt för sig sjelf.) Hon är förtjusande, och
jag är verkligen den lyckligaste af männer... men det här
fullkomlighetssystemet, som man måste följa, börjar trötta mina ner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free