Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
de någonsin funno sällheten, och hur den såg ut, när de fingo ratt
derpå — det är jag icke i stånd att minnas.
Låtom oss hoppas, att de äro få, som med den förträffliga llanna/i
Mon våga framkasta ens den första enkla frågan: hvad är
sällhet? — en fråga, hvilken den fromma själen nu först torde vara
i stånd att besvara.
Jag räds, att den oundvikliga slutsats, hvartill vi alla måste
komma, är den, att sällheten i detta lifvet är något fullkomligt
omöjligt att definiera; att handgripligen fatta den är lika litet
möjligt som att gripa solen på fastet eller månstrålarnc i vattnet.
Vi kunna känna den genomtränga hela vårt inre väsende med
värma och styrka; vi kunna se den svagt återspeglad från andra, eller
vi kunna, vid dess totala frånvaro, lära uppskatta hvad lycka är
genom erfarenheten af dess motsats. Men jag betviflar alt någon
qvinna åtrått, filosoferat öfver — eller — (ursäkta Hannah Möre!) —
börjat systematiskt söka sällheten och någonsin ernått den. Ty
sällheten är intet mål — den är blott ett medel, ett tillbehör, en
följd. Den Allsmäktige sjelf kan aldrig, om ej af sådana, som i
den egna menskliga sjelfviskhetcn se en typ för gudomligheten,
antagas i evigheters evighet egna sig endast åt åskådningen af sin
egen oändliga salighet, om ej denna vore liktydig med Hans
oändliga förbarmande och kärlek.
Hvar och en, som begifver sig ut i lifvet med den tanken att
sällheten är tillvarons högsta goda, skall otvifvelaktigt finna sig hafva
begått ett lika stort misstag, som då hon i barndomen gråtande
ropade efter månan, hvilken hon dock ej kunde få fatt, om hon gret
aldrig så mycket. Och likväl är månan lika god för det — och
en verklig, en ovedersägligt existerande måne sedan, som ger oss
ämne till mången poetisk dröm, lyser oss på mången ljuf vandring,
till dess han en gång uppgår öfver våra grafvar, och lyser för
en ny generation.
Lyckliga och olyckliga qvinnor — adjectiverne lämpade
mindre på omständigheterna än på karakteren, såsom enda möjliga
sättet att bilda sig ett omdöme i ämnet — huru svårt att rätt
förstå och att opartiskt bedöma dem! Blott ett är här vid lag rätt
klart, fruktar jag, och det är vissheten, att ett stort öfverskott af
olycka verkligen finnes till bland qvinnorna: — olycka, icke blott
en följd af yttre omständigheter, men en själens, en sinnets
inneboende olycka — ett tillstånd, ofta lika oförklarligt som onaturligt,
och som gifver sig luft i de otaliga sinnesstämningens och lynnets
fel, hvilka härleda sig, icke af någon inrotad last, men belt enkelt
deraf att individen icke är lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
