Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
helgande, om ock till cn början förtärande, kraft, såsom elden
fordom nedföll från himlen för att rena de gamles ofTer.
»Allt är redo. Se min egen viljas
»Vilda, skygga dufva hvilar så stilla,
»Tyst, med bundna vingar och klappande hjerta,
»Gu l! på ditt altar.
»Herre! länd med himmelens eld ditt offer:
»Dig jag förbidar/»
A andra sidan är methoden grym om deri förgäfves användes.
Om vänner och anhöriga i välment, men otidig, ifver aflas
att vilja förelägga sorgen tid och rum, alt fordra det med
»krusfloret» äfven den djupaste saknaden må afläggas och att, med den
svarta skruden, äTven hjertats sorgedok må inläggas och förvaras i
den stora »matkistan» till nästa dödsfall i slägten. — Om, såsom
blott allt för ofta är händelsen, köld och missnöje följa på dylika
fåfänga föreställningar, då händer att den sista villan blir värre än
den första; då alstras en bitterhet i själen, som motverkar sorgen
»efter Guds sinne», en motspänstighet i hjertat, som kommer det
att fasthålla sin sorg likt en skatt, hvilken man med orätt vill beröfva
det; då uppslå dessa qvalfulla missförstånd, som råga den redan
bräddfulla kalken och, till sorgen öfver de döde, äfven lägga
förlusten af ännu lefvande vänner.
Det heter, att Herran mildrar vinden för de klippta lammen —
skulle vi då ej mildra våra lynnens skarpa vindkast för cn sörjande
vän? Den Himmelske Fadren säger: »kominer till mig J alle, som
ären bedröfvade» — skulle- då en jordisk fader med köld och
liknöjdhet skjuta ilrån sig en bedröfvad dotter, för det hon ej förmår
lämpa sin sorg efter samma tid och mått som han? Guds Son
vädjar till lärjungens kärlek och fördragsamhet med de till hjertat
gående orden: »Se din moder/» skulle då en jordisk moder icke
hafva fördrag med ett sörjande barn?.....Jag lemnar Jt läsaren att sjelf
besvara dessa frågor, (och handla derefter) ty jag har redan för
långt aflägsnat mig från mitt egentliga ämne, hvilket var, icke
den verkliga sorgen, utan den sinnesförfattning, hvilken —
stundom qvardröjande, likt dyningar efter någon förliärjande
storm, som öfvergått själen, stundom härledande sig från rent af
inbillade sorger — vanligen benämnes »ett olyckligt lynne.»
Dess upphof är af mångfaldigt olika beskaffenhet, men kan
hos qvinnan Ollast spåras i någonting, som har sammanhang med
hennes känsla: icke endast den, som par excellence fått namn af
kärlek, utan hela den kedja af personliga sympathier och böjelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
