Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
grubblar och grämer sig öfver någon stor och ohjelplig
bräcka i samhällsbyggnaden eller verlds-systemet, då måhända det
egentliga onda ligger i hans egen lefver eller öfveransträngda hjerna,
så förtvinar mången qvinna ända till grafvens bädd af en inbillad
hjertesorg, eller förbittras, ända till frändskap med sin egen galla,
af harm öfver sin omgifnings förmenta orättvisa och hårdhet, då
det i grunden är hennes eget rastlösa, oförnöjda, sjelfviska hjerta,
som är i krig med hela verlden.
O’, att qvinnorna — (och männen äfven, ehuru deras
verksammare och rörligare lefnadssätt fritager mängden af dem från
detta slags olycka —) blefve från barndomen vänjda, att se en ond
ande i detta grundlösa svårmod — denna demon, som dväljes
bland grafvar och som dock först visar sig under så intagande och
romantisk skepnad, att vi sluta honom till våra oskyldiga hjertan,
utan att misstänka att ban skall äta sig in der och stanna
derinne-till dess vi i ordets egentliga mening, blifva besatta af en ond
ande, tills vi nästan upphöra alt kunna räknas till förnuftigt folk
och bättre passa för dårhuset är för hemkretsen, hvilken, om än
aldrig så glad och lycklig, dock alltid — så är lifvets gång —har
mera behof af ljus och solsken, än af djupa skuggor eller evig
skymning.
01 om qvinnan blott rätt förstode välsignelsen af ett gladt och
friskt sinne! om hon visste huru alla hjertan skynda henne till
mötes, då hon kommer med solljus blick, gladt leende, jemnt lynno
och ett hjerta, som antingen af naturen, eller, ännu bättre, af
samvetsgrann princip, lärt att taga allting från den bästa sidan, viss att,
då lifvets Gifvare är den högsta kärleken, det bästa olTer vi kunna
hembära Honom är, att, med tacksamt sinne, fullt njuta af det
goda ban beskär och ined undergifvenhet bära de pröfningar Ilan
sänder, likt barnet, som, då det en gång lärt att obetingadt tro på
sin fader, tror Honom om de bästa afsigter, äfven då det ej lörstår
hans handlingssätt.
Jag skulle vilja göra läsaren en samvetsfråga, — om ämnet icke
vore allt för heligt alt här mer än i förbigående vidröras — och
dock, hvem vågar förbise det samma, som tror att det icke finns
några sådana skiljaktigbeter som »verldslig» och »gudelig» utan att
hela jorden, med allt hvad deruppå är, icke blott söndagligen, utan
alldagligen och utan undantag är Herrans. — Jag skulle vilja
hemsfälla till de flesta menniskors egen erfarenhet (en method,
verksammare än någon moralpredikan), huruvida de, om de äfven kännt
uppriktiga kristna, hvilka, af en eller annan orsak, ej varit fullt
lycklige, någonsin kännt en verkligt lycklig menniska, man eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
