Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
qvinna, som, chvad form och namn deras tro än må hafva burit,
icke i sitt innersta hjerta, i tal och dagligt lefnadssätt varit Kristi
rätta efterföljare — varit kristna?
Illand de många helsomedel, som kunna användas, antingen af
eller emot medfödt bittra och sjukliga lynnen, finnes intet så nära
till hands och så verksamt, som det hvartill dessa sidor, från den
första raden till den sista, hufvudsakligast äro ämna sammanföres de att
hänvisa — helsosam och ständig sysselsättning. En stor mängd qvinnor,
synnerligast bland do unga, hafva af naturen en så ytterlig rastlöshet
i sinnet , eller så medfödda fysiska anlag för nervretlighet och
svårmod, att det är dem fullkomligt omöjligt att bibehålla ett ens
någorlunda jemnt och friskt lynnne, så vida de ej äro ständigt
sysselsatta. Med hvad betyder jemförelsevis mindre; till och med
skenbart gagnlöst arbete är bättre för dem än intet arbete. För
sådana lynnen kan jag ej nog kraftigt rekommendera exemplet af:
»Den gamle afskedade krigshussen Klinga,»
som »Fast litet han egde, var nöjd med det ringa»
och alltid lyckades bibehålla ett utomordentligt förnöjdt sinne och
en aldrig trytande glädtighet: — på hvad sätt? Jo,
»Jemt hade han göra — den hedersmannen,
»Om ej för sig sjelf — dpc/c alltid för grannen».
Och detta arbete för grannen, för nästan, är kanske af allt
det nyttigaste och mest tillfredsställande, emedan det drifver oss ut
ifrån vårt eget jag, hvilket för en person, som icke har ett
lyckligt sådant alt dväljas uti, är en stor vinning; — detta, alleles
oafsedt den abstracta frågan om välgörenhet och den blott alltför gängse
idéen att likasom hålla kontobok med vår Herre öfver de goda
gerningar, vi bevisa våra medmenniskor — ett i sanning fåfängt sätt
att söka vinna saligheten.
Vid uppvaknandet om morgonen — detta grymma ögonblick,
då hvarje obotlig smärta äfven vaknar, så skarp, så bitterl och
bördan af ett tomt, enformigt lif faller tryckande öfver oss, eller
reser sig framför oss lik en död, hvitkalkad mur och kommer oss
att sjunka tillbaka på vårt sömnlösa läger, önskande oss en fortsatt
natt heldre än en ännu outhärdligare dag -— vid ett dylikt
uppvaknande borde den till sinnet sjuka väcka sig sjelf med den
frågan: »Låt se, hvad har jag att göra i dag?» (Märk, icke att lida,
icke att njuta, endast alt göra.) Hon skulle aldrig gå till sängs
om aftonen utan att med beslutsam, omutlig, oursäktande sanning
öfverräkna, »hur mycket har jag gjort i dag?» Må hon sorgsen
tänka,» jag kan icke känna mig lycklig — det är lönlöst att
försöka, låt mig derföre ej mera tänka derpå: — men, hvad har jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
