Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
hon skall taga pröfningen från bästa sidan — och o! hvilken
latt-nad att komma med egna bekymmer till en sådan vän. Ty alla
hafva vi väl några eller någon sådan (olycklig den, som måste
förneka det), till hvilken instinkten leder oss med våra sorger eller
missöden, vissa att om någon hjelp finns, de kunna och vilja hjelpa.
Och åter finnas andra, i hvilkas närhet vi lika instinktmessigt sluta
inom oss så fröjd som smärta; och slutligen ännu många flera,
hvilka det lika litet faller oss in att besvära med våra sorger, som
det skulle falla oss in att lägga ok på en fjäril.
Ett sinne, som kan bära sorgen; som, medan det öfverser med
små förtretligheter och missöden, såsom »bråk» ej värda att
räknas med i den stora slutsumman af lifvet, dock kan med mod
möta den verkliga olyckan, kämpa emot den så länge motstånd är
möjligt; slutligen såsom besegradt tåligt böja sig och bida stormeüs ,
öfvergång samt ändtligen, då molnen skingras, kan stå upp igen
och gå sin väg ostraflligen fram, skådande uppåt mot de lugnets
och ljusets regioner, hvilka aldrig länge förblifva skymda för de
renhjertade — ett sådant sinne är den största välsignelse en qvinna
kan ega, bättre än ett hus fullt af guld och silfver, bättre än
skönhet, än ädel börd, än lycklig eller tillfredsställd kärlek.
A andra sidan finnes det af alla karakterer, som ej äro i
grunden dåliga, ingen, för sig sjelf och andra, mera onyttig, ingen, som
bland sin omgifning sprider så mycken oro, sorg och vantrefnad
som den, hvilken ofta får den urskuldande och undseende
benämningen »ett olyckligt lynne.» En qvinna, vanställd af detta
själslyte, kännes lätt igen, på sin dystra och vresiga uppsyn’, sitt
oroliga och obeslutsamma väsende samt sin böjelse lör att se allting
och alla menniskor i den värsta dager. Möjligen är hon ogift och
kanske begår hennes omgifning den orättvisan mot qvinnokönet att
antaga detta såsom orsaken till hennes bittra och missnöjda lynne.
J sanning, ett nedrigt förtall aldrig fanns det ännu någon gnatig
gammal ungmö, söm icke skulle hafva varit lika gnatig såsom
hustru — och ännu klandervärdare, ty hon skulle hafva gjort ännu
en annan olycklig jemte sig sjelf. Man behöfver endast öfverräkna
alla olyckliga och missnöjda qvinnor, man känner — qvinnor, med
hvilka man ej, för alla Drottningens af Saba skatter, skulle vilja
byta öde — för att förvissa sig att mängden af dem äro personer,
hvilka lyckan skenbarligen öfverhopat med alla sina håfvor —
rikedom, sorgfrihet, en kärleksfull omgifning, ett lyckligt hem, men
som blott sakna ett visst onämnbart något, lika obeskrifbart som
det stundom är oåtkomligt — förmågan att njuta af allt sitt goda.
J olyckliga I man ser af eder blotta blick, att J aldrig vetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
