Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ill
livad det är att njuta. Denna inre förnimmelse af tacksam glädje,
oftast förorsakad af obetydligheter — al anblicken af en vacker
natur, en festdag efter läng tid af mödosamt arbete, någon glad
nyhet", den oväntade ankomsten af en vän, eller af ett bref, som
sprider värma till hjertats innnersta — är för dem belt och hållet
fremmande. Då man åhör en dylik qvinnas ändlösa klagomål, skulle
man vara frestad att tro det, bela verldssystemet, väderleken
inberäknad, sammansvurit sig mot hennes lilla obetydliga
personlighet, och då hon försjunker i sina svårmodiga fantasier kan man,
oaktadt det varmaste deltagande för lidanden, hvilka icke äro
mindre verkliga för det de äro sjelfskapade, dock ej undgå att känna
det hennes närhet verkar ungefär på samma sätt, som den till
ordspråk blifna »skopan kallt vatten,» samt att vid hennes aflägsnande
röna en ofrivillig lättnad.
Ty om vi än aldrig så ömt och uppriktigt beklaga dessa
olyckliga och sträfva att bekämpa deras sorg, tryter dock
stundom tålamodet, då de sjelfva med all makt söka qvarhålla den och
motarbeta alla våra bemödanden. Menskliga lifvet har så fullt upp
med smärta, att, sedan den ungdomliga illusionen förgått, att ett
melankoliskt ansigte är intressant, och att en obotlig sorg är
det mest intagande i verlden, hvars och ens sinne instinktmessigt
vänder sig åt det håll hvarest hvila, frid och solsken äro att påräkna.
Och den vän, hvars närhet bringar med sig största delen häraf,
är oss naturligtvis den nyttigaste, den välkomnaste och den käraste.
En »lycklig qvinna» — här i denna vår verld, som påtagligen
är ämnad att vara vägen till, icke målet för sträfvandet efter fullkomlighet
— påträffas nog sällan för att noan icke behöfver befara att misstaga
sig eller förblanda henne med andra. Man märker hennes närhet
i samma ögonblick hon nalkas. Icke på någon synnerlig liflighet i
väsendet — ytterligt lilliga menniskor äro sällan hvarken sjelfva
fnllt lyckliga eller i stånd att sprida lycka —•, men på en egen
känsla af glädtighet och trefnad, som inträder med henne, likasom
då en stråle af aftonsolen upplyser ens arbetsrum. Likt féen Ordning
i barnsagan löser hon våra tankars trassliga trådar och bringar dem
i sitt rätta läge, till dess vi urskilja ett klart mönster genom det
orediga trasslet. Hon är måhända hvarken vacker, qvick, eller
hvad man vanligen kallar underhållande, men hon inger en
oemotståndlig känsla af trefnad, emedan hon sjelf synbarligen har så
mycken trefnad i lifvet. Hon kommer oss att blygas öfver våra
klagomål, ty hon hörs aldrig klaga. Och likväl — efter den gudomliga
lagen säger, att vi alla, likasom vår Mästare, skola, »fullkomlige varda
igenom lidande» — veta vi måhända, att hon haft långt flera sorger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
