Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
för långt och våga derför blott i all tysthet tillhviska dig, käre
läsare och reskamrat, några få anmärkningar, mot löfte att de
stanna oss emellan.
I sina Eloges och Essais har Villemain, likasom v. Beskoxc i
sina Äreminnen och minnesteckningar, på Akademiens uppfordran
skildrat många af fäderneslandets store och förtjente män, och det
är egentligen blott angående de båda berömda skrifställarnes olika
sätt att behandla dessa sina ämnen, som en jemförelse dem
emellan kan ega rum. Med många likheter, många beröringspunkter
synes dock dem emellan en väsendtlig olikhet: den ena går i sina
skildringar mera utåt, den andra inåt. Med v. Beskow följa vi
statsmannen, skrifställaren, skalden ut, i det vexlande lifvet och skåda
deras verksamhet, deras inflytande der; med Villemain inblicka vi
deremot djupare i deras inre historia. Med v. Ileskow betrakta vi —
ofta ur en ny synpunkt — de klara, faktiska resultaten; ined
Villemain komma vi orsakerna och de hemlighetsfulla
bevekelse-grunderna på spåren. Hade de någonsin behandlat samma ämnen,
skulle de ha kompletterat hvarandra. Då den ene analyserar,
berättar den andre, då den ene dissekerar, målar den andre. Man
kunde vara frestad att kalla den ene mera psycholog, den andre
mera fysionom, den ene mera vetenskapsman, den andre mera
konstnär, v. Heskow skildrar, såsom en trogen porträttör,
företrädesvis den yttre formen, men genomglänst af den inneboende
anden; Villemain förbigår ofta eller behandlar såsom bisak detta
yttre, och studerar hufvudsakligen själens historia. Den förre ger
åt sina bilder den högsta formfulländning och låter dem framstå
plastiskt helgjutna och afrundade; den senare tecknar formen —
det i handling framstående yttre lifvet — blott med några raska
och träffande utkast, men älskar att med analytisk stränghet
nagelfara, stundom söndrande dissekera det inre, och för läsaren
upprulla dess mystiska taflor. Men likasom hvarje duglig konstnär
måste hafva studerat anatomien — och ingen anatomist, ehuru
hängifven åt vetenskapen, saknar öga lör formens skönhet och
harmoni — så äfven med Beskow och Viilemain, hvilka dessutom
hafva mycket gemensamt. Hos båda finnes samma grundlighet i
forskning och studier, samma lugn och oväld i omdömet, samma
rena och ädla, hos Villemain stundom bländande styl, ehuru de
skåda sina ämnen från motsatta synpunkter — den ene genom
photographens objektiv, den andre genom granskarens mikroskop
— samt bearbeta dem med olika verktyg, den ene med
retou-cheurens pensel, den andre med anatomistens hvässade jern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
