Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
skall nödvändigt ett komma sättas framför och, som här står
mellan tvänne satser, af hvilka den följande satsen har sitt eget
subjekt (hennes far), hvilket gör, att tanken något hvilar, innan den
Yänder sig till det nya föremålet och dess handling. — Du skrifver
vidare: »Jag hoppas att alla derhemma må väl». Med att
begynner ju en ny satsafdelning, som således betingar ett uppehåll i
tanke och i läsning, innan den fattas och utsäges; hvadan komma
här bör stå framför att, likasom alltid, när detta ord användes
soin konjunktion. Annorlunda är det, då partikeln att står som
infinitiv-tecken; det skrifves då utan föregående komma (t. ex. ban
lofvade att hjelpa mig). — Om jag nu tillägger, att komma bör
sättas äfvenledes framför satsafdelningar, som börja med relativer
(som, hvilken, hvartill o. s. v.) eller med konj. men (hvilken dock
bör ha semikolon framför sig, om följande satsafdelningen har nytt
subjekt); så har jag gifvit dig de förnämsta interpunktions-reglorna.
De öfriga kan du sjelf hitta på, om du håller den ofvan angifna
grundregeln för ögonen.
M. S.
VITALIS.
I ensligt, öfvergifvet torp
Af fallen, utstött mö,
Han löddes hit en vinternatt
Rland tårar och bland snö.
Han lefde i betryck och brist,
Så enslig all sin lid.
Och på ett lazarett ban dog;
Men — ödmjukt och i frid.
I hemlighet till verlden född,
Mot verlden jemnt han stred
Och hånkall, fast i botten öm,
Han genom lifvet skred.
Men allt hvad högt är, stort och skönt
Han såg, som skalden ser,
Och hvad han såg, det sjöng han ut.
Han kunde icke mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
