Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Cuviers bref såsom fattig och okiind yngling, brel hvilka gifva en
helt ny åsigt om den berömde mannen.
Det ligger ett ganska giltigt skäl till grunden för det
vedertagna bruket att alltid sluta romanerna med hjeltens och hjeltinnams
giftermål; vårt intresse väckes mycket mera af kampen än af
se:g-rens resultater. Så länge de älskande äro olyckliga eller åtskiijda, sannt
sträfva att öfvervinna hindren för sin lycka, så länge egna vi deun
hela vårt deltagande; men knappast hinna de bli lyckligt förenade
förr än vi begynna se oss omkring efter andra kämpande att egna
vårt intresse. Det är på samma sätt med biografien. Med
lifligaste deltagande följa vi hjelten under de unga årens strider och
motgångar, och så länge han är olycklig, förfördelad af rivaler och
förbisedd af verlden, stå vi honom bi och uppsända de varmaste
önskningar för hans framgång; men redan dagen efter sedan lians
storhet blifvit erkänd af verlden slocknar vårt intresse.
Det är denna omständighet som ger Cuviers bref till 1’faff’) ett
eget behag. De flesta torde erkänna att M. le Baron de Cuvier,
administratör!), politikern, akademikern, professorn, dictatorn, inger blott ett
ganska ljumt intresse; troligen emedan hans bana tidigt blef en serie
lade hun grunden till dervarnude samlingar, nu Je rikhaltigaste i Europa. Under
en tidrymd af femton år beklädde han efter hvartannat de högsta och vigtigaste
vetenskapliga embeten inom Frankrike och steg synnerligt högt i Napoleon den
I:stes ynnest, hvilken äfven, ehuru med mindre framgång, använde honom vid
politiska beskickningar. Vid kejsardömets fall bibehöll han icke allenast alla sina
dåvarande embeten oeh utmärkelser, men erhöll ständigt nya. Väld till medlem
af franska akademien och föreslagen till inrikes minister, (en plats, hvilken han
äfven kort före sin död säges hafva vägrat emottaga), upphöjdes han 181’J till
bti-ronlig värdighet, intogs af Ludvig XVIILde i Cabinettsrildet, sattes i spetsen för den
protestantiskt theologiska fakulteten vid universitetet, utnämndes till stör-officer af
hederslegionen och behandlades med yttre aktning ännu sedan hans motstånd vid Cai l
X:dus inskränkningar af tryckfriheten beröfvat honom hofgunsten. Under Ludvig
Philip bibehölls hnn vid alla sina höga embeteu och utnämndes 1831 till pär
Frankrike. Den 4 Maj 1832 öppnade hnn, i närvaro af ett ofantligt auditorium,
den tredje kursen af de föreläsningar i naturvetenskapernas historia, som hftn i
College de France nnder ett par föregående ar hållit, men angreps efter
föreläsningens slut af ett plötsligt slaganfall, troligen villladt af öfveransträngning, och
afled fem dagar derefter.
SSsom vetenskapsman egnade han sig isynnerhet at naturalhistorien, grundlade
det nu allmänt antagna zoologiska systemet och var den förste, som upphöjde den
komparativa anatomien till vetenskap. Han utgaf flere zoologiska arbeten och
framlade i sina «Recherches sur les ossemcnls fossiles» och sina »Discours sur les
révolutions de la surface du globe, et sur les changements quelles ont produits dans
le règne animnh du första siikra bevisen för de omstörtningar och vcxliugar,
skapelsen undergått innan den uppnatt sitt nuvarande stadium.
’) Lettres de Georges Cuvier à E. tf. P/af, 1788—92. Trad. dc 1’allcmand
par Louis Marchant, 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
