Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
för händer till sina egna och sina kollegers vetenskapliga uppsatser,
så roade han sig med att rita insekter till presenter åt unga damer
bland sina bekanta — ett entomologiskt galanteri, som aldrig
Öfvergick till något ömmare.
År 1788 lemnade Cuvier, då i sitt nittonde år, Stuttgart, och
antog, för att vinna medel till uppehälle, plats såsom lärare i en
adelig familj i Nortnandi, der ban förblef till år 1795, då han
»upptäcktes» af Abbé Tessin, hvilken skref till Parmentier: »Jag
har nyss hittat en perla på Normandies gödselstack;» till Jussieu
skref han: »Kom ihåg att det var jag, som skänkte akademien en
Velatnbre; ehuru inom ett annat område blir denne en ny
Delam-bre.» Geoffroy-S:t-Uilaire, redan, ehuru yngre än Cuvier,
professor vid »le Jardin des Plantés», erhöll till genomseende några af
Cuviers manuscripter, hvilka väckte hos honom en så liflig
beundran, att han skref till den okände medbrodren: »Kom och intag
en Linnés plats ibland oss; kom och blif en ny lagstiftare inom
naturalhistorien.» Cuvier kom och Geoffroy drog sig åt sidan, för
att låta sin rival oskymd framstå.
Goethe har anmärkt den sällsamma omständigheten att trenne
zoologer efter hvartannat banat sina medtäflare väg till
utmärkelser: Buffon kallade Daubenton till sin medhjelpare; Daubenton
Geoffroy och Geoffroy Cuvier. Goethe anmärker vidare, att det
förefanns samma radikala opposition mellan ßuffons och
Dauben-tons riktning som mellan Geoffroys och Cuviers — oppositionen af
den syntheliska (sammanlänkande och förenande) och den analytiska
(upplösande och söndrande) förmågan. Och likväl hindrade icke
denna olikhet en ömsesidig och varaktig vänskap. Geoffroy och
Cuvier voro båda unga och hade mycket gemensamt —
ärelystnad, kärlek till vetenskapen samt friskheten af ännu ej stadgade
åsigter. Ty, det är ty värr! blott allt för sannt att, likasom
ungdomens fria meddelsamhet gifver vika för mannens afundsjuka
slutenhet, och likasom ynglingen, hvilken dittills blott längtat att till
en vän få delgifva alla sina tankar och upptäckter, vid mera
framskriden ålder först i det officiella meddelandet för sin närmaste
vän yppar sina upptäckter, likaså är det blott under den tidiga
perioden af spekulationernas omogna ungdom, innan åsigterna
kristalliserat sig nog för att bilda oppositionens skarpa vinklar, som
vänner kunna diskutera och utbyta idéer utan alt råka i harnesk
emot hvarandra. Geoffroy och Cuvier rönte vid denna tid ingen
afund; längre fram blef det annorlunda.
Geoffroy innehade en förmånlig syssla — och delade den med
sin vän; han hade böcker och samlingar — och de stodo öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
