Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
»— Jag är för närvarande sysselsatt att utarbeta en ny plan
för en allmän naturalhistoria» skrifver han. »Jag tror, att vi
omsorgsfullt höra uppsöka hvarje föremåls samband med den öfriga
naturen, och framför allt visa hvilken röle detsamma fått sig tilldelad i alltets
stora ekonomi. Författaren af ett dylikt verk bör utgå från de vanligaste
föremål, såsom luften och vattnet, och efter att hafva talat om
deras inflytande på det hela, småningom öfvergå till sammansatta
mineralier, från dessa till plantorna och så vidare; och vid hvarje
ny öfvergång bör han försäkra sig om antalet af de egenskaper,
som föremålet eger utöfver de, hvilka han lärt känna i dess
föregående stadium, verkan af dessa egenskaper samt hvad inflytande
de utöfva på den öfriga skapelsen. Ett sådant verk återstår ännu
att skrifva. Tvenne af Aristoteles’ arbeten, hvilka jag beundrar mera
för hvarje gång jag läser dem, innehålla väl en liten del af hvad
härtill skulle fordras och utgöra i sjelfva verket de första
vetenskapliga utkasten till en naturalhistoria.» Han öfvergår härifrån till
uppräknande af en mängd mer och mindre kända gamla
naturforskare, hvilka dock ej lyckats bilda ett dugligt system för
vetenskapen och slutar sin kritik med följande anmärkning: »Dessa äro
naturalhistoriens lexika; men när skall språket kunna talas
obehindradt och korrekt?»
Ingen, som uppmärksamt läser dessa bref, skall förvånas att
längre fram se den unge Cuvier intaga en hög rang bland Frankrikes
vetenskapsmän, eller undra öfver att Pfaff, då ban sex år senare
kom till Paris, i sin gamle studentkamrat fann en förnäm man.
Förändringen i Cuviers yttre personlighet var nu i ögonen fallande.
Ilan var »en man i sina bästa år,» och ansågs allmänt se bra
ut. Hans röda buskiga hår var klippt och krusadt efter sista
Pa-risermodet; hans anlete strålade af helsa och tillfredsställelse; hans
uppsyn var lillig och tilldragande, och ehuru den anstrykning af
melankoli, som var honom medfödd, ej helt och hållet försvunnit,
bortskymdes den dock af hans snilles liflighet och eld. Hans drägt
var på yttersta modet och ej utan afTektation, men hans
lefnadssätt var anspråkslöst och helt och hållet egnadt åt vetenskapen. Han
hade en bostad i Jardin des Plantés och uppassades af en
gammal hushållerska, såsom hvarje annan simpel professor.
Vid Pfaffs senare besök hade förhållandena förändrat sig. I
stället för den gamla hushållerskan visade sig vid dörren en lakej i
grannt livré. I stället för att fråga efter »Medborgaren Cuvier,»
frågade Pfaff efter Monsieur Cuvier, hvarpå lakejen artigt hemställde
huruvida det var M. le Baron de Cuvier, eller M. Frédéric, dennes
Tidskrift för Hemmet. II. 1°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
