Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
skaldenatur, men på samma gång man hänföres af den sublima
inspirationen, kan man ej undgå att märka, att den moll-ton, som
genomgår de flesta af denna författarinnas sånger, äfven var
grundtonen i hennes väsende, att hennes Ulliga, känsliga, djupt poetiska
själ ej förmådde »att taga verlden sådan den är» utan ofta led
bittert af kontrasten mellan den sjelfskapade drömverld, hvari den
dvaldes och den verklighet, hvari den dock måste lefva. Det är
en sanning, som vi snart nog lära att inse, att lifvet ej i
verkligheten motsvarar våra ungdomliga, stundom temligen poetiska
föreställningar derom, men sedan det första bittra intrycket af
skingrade illusioner blifvit utplånadt, lara vi oss så småningom att taga
dagen sådan den kommer, alt nedsätta våra fordringar på lifvet
och att blifva mängden lika. Otvifvelaktigt ligger deri äfven den
rätta lefnadsvisheten, ty verlden, hur bristfull och ond den än må
kallas, har dock mycket skönt och gladt och godt att bjuda oss
på, om vi blott ej öfverskåda det för att sucka efter det
oupphinneliga, efter idealet.
Denna trängtan efter det idéella, med thy åtföljande
otillfredsställelse med verkligheten, uppenbarar sig dock ofta starkast hos
svärmiska och poetiska sinnen, hos dem, på hvilka naturen i detta fall
slösat sina rikaste gåfvor. Vi återfinna detta vemodsdrag ej allenast
hos skalder, men äfven hos målare, bildhuggare och musici, ja,
vi våga nästan säga att det tyckes oskiljaktigt från dem, som
blifvit begåfvade med djupare känsla och lifligare fantasi än som fallit
på mängdens lott. Det framträder icke sällan äfven hos de
skalder, hvilka på sina lyror nästan endast anslå gladare tonarter, ty
en af våra inest humoristiske skalder sjunger om sig sjelf:
»Om menskor visste hur humorn brister
Uos de su kallade humorister,
De skulle tacka sin Gud för det
Uan utan humor dem födas lät.»
och Tegnér säger om Bellman, livars blotta namn dock påminner
om det glada, sprittande skämtet:
»Men märk det vemodsdraget öfver pannan,
Ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt.»
Och att detta vemodsdrag ej var fremmande för M:rs liemans
karakter, derom öfvertygas vi snart vid genomläsningen af hennes
skrifter. Må ingen derföre tro att de andas ett sentimentalt pjunk
— nej, långt derifrån känner man vid deras läsning att nian
tilltalas af en kraftfull och beslutsam ande, men igenom hennes
skapelser går dock en djup, oändlig suck och man skulle på denna
skaldinna kunna tillämpa Tegnérs yttrande om Lidner:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
