Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
att hjertligt omfamna dig och alt riktigt banna upp dig. I)u,
missmodig och nedslagen! Och jag, som så många gånger ej afundats
dig, ty dertill håller jag för mycket af dig, men dock önskat att
vara i ditt ställe, att vara så fri och oberoende som du i sjelfva
verket är, att få se mig omkring i verlden så som du fått det.
Du, klaga öfver att du är onyttig och öfverflödig! Du, som alltid
uppoffrat dig för andra, som egnade vår älskade mor den ömmaste
vard och förljufvade hennes sista dagar, som lika outtröttligt
omhuldade den sjuka grefvinnan E. och som efter hennes död varit
en öm mor för hennes dötlrar! Det vore minsann godt om det
funnes många i verlden, som gjorde så mycken nytta som du!
Kom derföre aldrig och säg att du är onyttig och öfverflödig, ty
det har du aldrig varit och lärer aldrig blifva, så länge det linnes
någon att hjelpa, råda eller trösta och derpå kommer väl aldrig
verlden att lida brist.
Hvad nu ensamheten beträffar, så skulle jag tro att dermed
ej heller har någon fara, så länge man har en syster, som håller
hjertligt af sig, och dertill ett halft dussin systerbarn, att ej tala
om dina båda fosterdöttrar, som troligen äro för väl uppfostrade
att någonsin kunna göra sig skyldiga till den otacksamheten att
glömma dig. Sedan jag nu så godt jag kunnat besvarat dessa
båda hufvudpunkter i ditt bref, har jag god lust att försöka
modifiera dina något, och kanske ej så litet, poetiska begrepp om den
husliga lyckan.
Ej vill jag förneka dess tillvaro, ty det vore orätt och
otacksamt af mig, som eger en god man och, som jag hoppas,
välartade barn. Men lika obestridligt är det, att denna lycka ej är
oblandad af bekymmer och att du, på den tafla du uppdragit,
alldeles uteglömt skuggsidorna, som dock kunna vara skarpa nog.
Jag har nu varit gift i tio år och dessa år ha brutit min kraft och
stäfjat mitt ungdomliga mod — ja, jag har gått igenom mycket
under dessa år och många gånger känt mig så upptröttad, både
till själ och kropp, att jag visst helst skulle ha önskat nedlägga
initt hufvud till ständig hvila, såvida ej tanken på man och barn
fästat mig vid lifvet.
Hvad man än må säga derom, så blir dock qvinnan alltid
den underordnade i äktenskapet och huru god mannen än är, bar
han dock sin egen vilja, hvaraf hustrun är beroende. Och
barnen, huru kära de än må vara oss, kosta dock mycket — helsa,
krafter och otaliga stunder af oro och bekymmer. Hvilken
oaflåtlig, outtröttlig vård måste ej egnas dem under de första åren af
deras tillvaro, att ej tala om de ångestfulla nätter, som en mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
