Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
defh företrädesvis utmärka de olika gåfvor, Skaparen tilldelat de
olika könen, tro vi dock, att uppfostraren mången gång begår ett
misstag genom att allt för obetingadt och ensidigt uppodla dem.
Denna öfverdrift uppenbarar sig å ena sidan i öfverdåd,
obarmher-tighet och öfversitteri, å den andra i fruklan, ömtålighet och, om
det tillåtes oss att begagna det i talspråket häfdvunna uttrycket,
pjåkighet. Deraf uppkommer mer än en gång den ton af
öfverlägsenhet, bröder så ofta antaga mot sina systrar, den föga
uppmärksamhet, som af de förre visas de senare, saml den deraf hos
systrarna alstrade vanan att alltid vika undan, en vana, hvilken ej
sällan bidrager till att utveckla en bos gossen naturlig fallenhet för
despotism och sjelfviskhet. Den fruktan för det allra minsta, den
förskräckelse vid åsynen af hvarje föremål, som kan vara
motbjudande för känslan, hvilka utmärka så många qvinnor och som till
och med af vissa män anses som en attribut till qvinligt behag,
härröra deremot af den förvekligande uppfostran, som gifves åt
ett af naturen vekare och ömtåligare siune. Ja, man kan nästan
påstå, att all uppfostran, så väl deri moraliska som den fysiska och
den intellektuella, synes anse för sin uppgift att rätt utveckla och
så skarpt som möjligt utpregla de skiljakligheter i fallenhet och
lynne, vi här antydt. Gossen, af naturen starkare till både
kropp och själ, söker inan härda, stärka än mer, utan att besinua
hur hård, hur sträf, hur otillgänglig ban deraf möjligen kan blifva;
men, under det man å ena sidan bemödar sig om att uppodla hsns
förstånd och härda hans känslor, ådagalägger man å den ancra
den största liknöjdhet, när frågan gäller att lära honom kufva ett
häftigt lynne, försaka åtnjutandet af oädla nöjen, uppoffra egna
tycken för andras. Samhället gifver mannen ett slags carle blanihc
på begåendet af vissa fel, ja, man går så långt, att man nästan
jn-ser dem oskiljaktiga från honom och tycker alt ingen ens bör
förvåna sig deröfver.
Med flickor går man tillväga på belt annat sätt, och en så
kallad god uppfostran syftar ofta nog att göra dem karakters- osh
viljelösa, att bortnöta deras individualitet och att lara dem att
anse sig så fullkomligt svaga och beroende, att de i många af lifvets
vigtigare fall hvarken förmå tänka eller handla för sig sjelfva.
Dermed inskärpes dock icke alltid den sanna, christliga ödmjukhet
och fördragsamhet, som väl höfves så väl det starkare som tet
svagare könet, utan endast en vana alt ständigt lita på, bero af
andra, som i de flesta fall måste alstra brist på omdöme,
obesht-samhet’Och hjelplöshet. Detta kan väl stundom gå an lör ett
älskvärdt »bihang» till en förståndig man, men vi tro att en verkligm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
