Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
förståndig man i allmänhet skall känna sig lyckligare genom alt
hafva till följeslagerska genom lifvet en verkligen tänkande
varelse, som är äfven honom till hjelp och stöd och tröst, än cn
liten tjusande och behaglig rodocka, med hvilken han då och då
bortpjollrar en ledig stund, skrattande åt hennes förvända åsigter
och villfarande hennes nycker. Och för alla dem, som förr eller
senare komma att stå ensamma och behöfva lita på sig sjelfva,
blifva bristerna i en sådan uppfostran mången gång ganska
kännbara och af sorgliga följder för bela lifvet.
Vi ämna ej förorda en belt och hållet motsatt
uppfo-stringsmethod, men vi tro, att sanningen här, som i de allraflesta
fall, ligger emellan tvenne ytterligheter och vi äro öfverlygade, att
så väl mannen som qvinnan skulle vinna betydligt om uppfostra,
ren äfven i gossens sinne sökte ingjuta mildhet och en viss grad
af eftergifvenhet, på samma gång man försäkrade den unga flickan,
att rädsla ej är liktydig med qvinlighet och att den sanna
känslan ej yttrar sig i svimningar och utrop. Mod och sjelfständighet
i karakteren borttaga på intet vis den äkta qvinlighetens behag, lika
litet som ett ömt och välvilligt hjerta misspryder mannen.
Enligt den åsigt vi redan förut uttalat, bör barnens moraliska
uppfostran utgå från den religiösa, bör man aldrig underlåta att
inskärpa i de ungas sinnen, att »det är kärleken till Gud att vi
hålla hans bud.» En lefvande och innerlig kärlek till Gud och
nästan bör tidigt inplantas i det unga hjertat och blifva den ledtråd,
som förer, så väl barnet och den unge, som den mognade
mannen och qvinuan genom de invecklade gångarne af lifvets
labyrint!). Hafva dessa tvenne frågor: är detta Gudi behagligt? och hur
skulle jag vilja att andra handlade emot mig i detta fall? blifvit satta
till hjertats väktare, så kan man åtminstone hoppas, att dess renhet
bevaras under lifvets frestelser och faror, att, om det äfven gör sig
skyldigt till en och annan förvillelse, det dock alltid ångerfullt
återvänder till sin Herre och sin Gud. Liksom den ena synden föder
den andra, så alstrar också den ena dygden den andra, och kanske
finnes bland sedolärans bud i detta fall ej något vigtigare än sanningens
inskärpande. Häri inbegripes ej allenast det moraliska modet, att
under alla omständigheter tala sanning, äfven då detta kan vara
förenadt med obehag, utan ock pligten att alltid vara sann, att ej
sträfva efter att synas det man ej är. Men i detta fall äro alla
förmaningar, alla sedolärans frön utan grokraft, såvida ej läran kraftigt
understödes af exemplet, ty äfven det spädare barnet upptäcker
snart nog motsägelser i sin omgifnings ord och handlingar, samt
förlorar derigenom icke blott tron på dess sannfärdighet, utan lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
