Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
sig äfven sjelft småningom att leka med sanningen, att miss;akta
dess helgd. Hvarjte samvetsgrann uppfostrare kan derföre ej -vara
nog uppmärksam på sig sjelf, ej nog akta sig för att af barnet
beträdas med tvetalan eller afvikelser från sanningen. Lika litet bör
man uppmana barnet, att i fremmandes närvaro uppföra sig bättre
och uppmärksammare än i hemkretsen, utan hellre gifva sina
förmaningar denna form: var god, ty Gud ser dig I var sann, ty Gud
älskar sanningen! Men för att barnet rätt måtte inse
nödvändigheten af att behjerta dylika ord, måste föräldrarna ovilkorligen
besegla dem med sitt föredöme och ej heller, visa sig
älskvärdare oeh bättre inför fremmande än inför den dagliga
omgifningen, ej endast vårda sig om att högtidsdrägten och
salongen äro renliga och väl ordnade, men äfven beflita sig om att
öfver hvardagslifvet och dess foremål utbreda ordningens trefnad.
Vi kunna ej heller under tystnad förbigå en annan inkonseqvens,
som ofta gör sig gällande vid barns uppfostran, nemligen att ena
stunden ganska allvarsamt tillrättavisa ett fel, hvilket en annan
gång nästan belt och hållet förbises, eller alt strängare bestraffa
vårdslöshet och ovarsamhet än en yttring af olydnad, en osanning.
Så väl bestraffningen som uraktlåtenheten deraf härrör oftare från
uppfostrarens lynne för tillfället än från en antagen och följd
princip, hvarigenom barnet ovilkorligen måste få en skef uppfattning af
sina fel och mera frukta »att mamma skall vara vid dåligt lynnen
än ångra att det handlat orätt, eller tro, alt det är klandervärdare
att spilla på en ren duk än att visa egensinne och afundsjuka. På
samma gå-ng uppfostraren sålunda låter sin sinnesstämning för
stunden vara den måttslock, hvarefter barnens lei bedömas och
bestraffas, förbises äfven vigten af att lära barnet den sjelfdisciplin,
som icke blott är ett af kännetecknen på en rätt Christen, utan
äfven är af så oberäknelig vigt för oss alla i lifvets mångfaldiga
förhållanden.
Vi öfvergå nu till barnens fysiska uppfostran och här blifver
olikheten mellan den omsorg, som egnas gossar och flickor, straxt
i ögonen fallande. Ständig rörelse i friska luften, brottning, lifliga
lekar, kalk- och skridskoåkning, ridt, gymnastik tillhöra de förres
hvilostunder från boken, och dessa kroppsöfningar stärka musklerna,
sätta blodet i friskt omlopp samt befordra sålunda helsa och ett
gladt sinne. Föga besvärade af en mängd obeqväma ytterplagg,
ses de lelnadslustiga gossarna tumla om i snödrifvorna med
röda näsor och blåfrusna fingrar, men efter en stunds liflig lek äro
de iner uppvärmda och belåtna med si» verld än om de hela
dagen sutit i kakelugnsvrån. Flickorna, som anses lör ömtåliga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
