Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
stor deras ömhet, finnes dock ingen försäkringsanstalt, der de
kunna betrygga de älskade barnens framtid för lifvets vindkast,
hvilka ömsom upplyfta dem på spetsen af skyhöga vågor, örmsom
nedslunga dem i gapande afgrunder. Det säges ofta, kanske
mången gång utan att man rätt behjertar den stora sanning, som
imne-fnttas i dessa ord, att en god uppfostran är det bästa arf fürähdrar
kunna gifva sina barn, Ja, ett dylikt arf kan mer än något annat
betrygga deras framtid och uppehålla mod och krafter under
vexlande öden. Vi behöfva ej söka länge för att finna mångfaldiga
exempel på lyckans osäkerhet, på rikedomars vansklighet och, vi
kunna tyvärr tillägga, på så kallade vänners opålitlighet. Lycklig
den, som under sådana förhållanden i första rummet eger till sitt
stöd den fasta religiösa tro, hvilken aldrig vacklar i sin förtröstan
på Guds så väl vilja som förmåga att hjelpa dem, hvilka redligen
kämpa, och som i andra rummet genom sin uppfostran är
istånd-satt att stå upprätt och modig bland ruinerna af sin krossade lycka
och att bryta sin egen bana. Genom motgången utvecklas ofta
menniskans ädlaste krafter, och man ser ej sällan personer, uppfödda
i veklighet och öfverflöd, icke blott ined fullkomlig resignation
un-derkastasta sig umbäranden och försakelser, hvarom de förut ej
haft någon aning, utan äfven egna sig åt nyttig verksamhet
med en ifver och ihärdighet, hvilka man ej kan undandraga sin
beundran. Önskligt vore derföre äfven, att föräldrar, vid sina barns
uppfostran, betänkte ovaraktigheten af jordisk lycka och ej allenast
bemödade sig om att åt det unga hjertat gifva den moraliska kraft,
hvarigenom det kunde känna sig upphöjdt öfver motgången, utan älven
satte så väl sina döttrar som sina söner i tillfälle att inhemta
kunskaper, egnade att, i händelse af behof, tjena till deras
sjellTÖrsörj-ning. Mycket lidande, mycken förödmjukelse, många bekymmer
skulle derigenom besparas qvinnor, hvilka, icke vana vid ihärdigt
eller ansträngande arbete, vid försakelser, vid omtanka för de
dagliga behofven, plötsligt ryckas ur det sorglösa lif, de hittills fört, ur
den apathi, livaråt de öfverlemnat sig, för att se sig blottställda
för fattigdomens betryck, för beroendets tunga ok. Visst finnas
dock, Gudilof, naturer, hvilka medgång, veklighet och en förvänd
uppfostran ej kunnat förderfva, eller för att nyttja ott lindrigare
uttryck, ej en gång skämma bort, hvilka, om än på ytan anstuckna
af Härdens, öfvermodets, sjelfviskhetens smitta, dock i grunden
bibehållit sin ursprungliga renhet och höghet. Såsom guldet
luttras i degeln, renas också de genom prÖfningens eld, och det är en,
i sanning upplyftande svn för hvarje mensklighetens vän att seden
ödmjukhet, det tålamod, hvarmed de bära sitt kors, alt vara vittne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
