Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
ty när förändrades väl någonsin denna ordning! Ser du, det börjar
redan skymma i barnkammaren och i kakelugnen glimmar en nära
nedbrunnen brasa, vid hvars nyckfullt flämtande sken, du sjelf,
beröfvad all krinolinens tomma storhet, sitter, »stolt i din kolt», bland
den öfriga syskonringen, samlad kring sagoberätterskan, någon
gammal barnsköterska eller trotjenarinna af det nu nästan utdöda, på en
gång ömma och despotiska slaget, som, om än aldrig så vresig
under dagens lopp, dock vanligen lät blidka sig då det led till
skymningsstunden och hon bestormades af de vanliga bönerna: »En saga,
berätta en saga!» Och åter lyssnar du med spänd förväntan till de
välkända orden: »det var en gång ...», utsagda, än med dyster
högtidlighet, såsom inledning till någon hemsk spökhistoria, än med
en mystisk hviskning, tillkännagifvande att skogens elfvor och
småtroll äro i antågande, än med den sväfvande, obestämda betoning,
som förråder att sagan ännu är »i görningen», och som lockar med
allt nyhetens behag; eller slutligen med den långsläpiga, liknöjda
entonighet, som hotar med den förtretliga, tusen gånger upprepade,
historien om »Käringen, som hade en skinnpels —» slutande med
den ständigt återkommande refrängen, så full af hånande ironi —
»säg, har du hört den sagan förr?»
Hela denna fantasmagori ha vi, enligt vårt djerfva förmenande,
framkallat endast med den simpla trollformeln »det var en gcng»,
och har du käre läsare ej blifvit begåfvad med en alltför stationär
inbillning, en alltför orörlig fantasi, eller ock lidit af en sagotom
barndom, så äro vi förvissade att trolleriet lyckats för det lorta
ögonblick, hvarför det var beräknadt. Men sagoåldern upphör ej
med barndomen; det underbara, det oförklarliga omger oss ifven
sedan vi lemnat barnkammarens lyckliga, men trånga verld, och
de magiska orden — »det var en gång» bibehålla allt frangent
för de allra flesta sin gamla mystiska lockelse.
»Det var en gång...» börjar far eller mor och förtäljei för
lyssnande söner och döttrar sin lefnads skiften. »Del vai en
gäng...» ljuder från häfdaforskarens läppar, och plötsligen
ipp-rullas för den vettgirige lärjungens spejande öga, tafla ;fter
tafla ur historiens dunkla sago-cykel. »Det var en gång ...»
hvi-ska skalden och konstnären och skildra för häpnande blickar
nen-niskohjertats öden, hemlighetsfullare, oförklarligare än mången
rollsaga. »Det var en gång ...» ljuder med än varnande och hotmde,
än löftesrikt och försonande uttryck, själasörjarens röst, då han
tyder för den bäfvande och lyssnande mängden mensklighitens
inre historia, med sina evigt skiftande vexlingar af brott och srafT,
ånger och tillgift, synd och nåd, förtappelse och frälsning — en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
