Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
saga, som vi måste »blifva såsom barn igen» för att blott
någorlunda kunna fatta. Kommer så slutligen, till dig och hvarje
enskild, vid lifvets afton, i den sista långa skymningsstunden, den
gamle, talträngde berättaren, minnet och börjar med »Del var
en gång...» din egen enkla saga; och du lyss till det underbara
han förtäljer, lullt lika uppmärksam, lika rädd att förlora ett enda
ord och lika betagen af det oförklarliga, det sällsamma deri, som
då du i barnkammaren lyssnade till den första trollsagan. Och du
börjar förvåna dig öfver det gängse talet att sagoåldern länge
sedan skulle vara förliden; att tidens morgon redan för långt tillbaka
grytt och lemnat rum för den, allt dunkel, all halfdager, all
mystisk skymning förjagande, skugglösa middagsstunden; att
menni-skoslägtet redan för sekler sedan skulle ha »trampat ut
barnskorna»; till och med lemnat läroåren och den ömsom
drömmande, ömsom yrande ynglingaåldern bakom sig samt inträdt i
den nyktra, sansade medelåldern, förståndets och handlingens
beprisade tid. i)u förvånas och begynner tro, att dessa påståenden
grunda sig på något misstag; begynner tro att menskligheten ännu
famlar i sagoålderns mystiska dunkel, att hela lifvet är blott
en mythisk half-förstådd gåta, som först efter detta får sin rätta
uttydning och upplösning.
Antag att en dylik aning någon gång genomfarit din själ, så
skall du måhända icke hafva något emot att lyssna till en af dessa
lifvets otaliga sagor — en trollsaga om du så vill — men för hvars
sanning vi likväl ansvara. Det är den gamla historien om en olycklig
prinsessa, som, hårdt och kärlekslöst behandlad af sin stjufmoder
(ödet), svalt och törstade och frös, likasom prinsessan i den gamla sagan,
blott med den skillnad att det här var själen som hungrade och
törstade, hjertat som frös. Hon fick släpa och träla, äfven hon, i den
karga stjufmodrens tjenst, och tåligt fördraga att blifva föraktad och
tillbakasatt för sina bortskämda hallsystrar— de egna skötebarnen.
Men, liksom den förtrollade prinsessan, hade äfven hjeltinnan i vår
historia, af en god genius erhållit några underbara gåfvor: äfven i
hennes spår växte der upp rosor, diktens sköna herrliga blommor;
äfven hennes ord förvandlades till perlor, äkta och af
oskattbart värde, som slutligen röjde hennes börd, den högsta, den
furstligaste af all börd — Snillets. Väl var ej härmed, såsom i
barnsagan, allting godt och väl; ännu var ej stjufmodrens tyranniska
makt bruten; ännu led själen af hunger och törst, ännu frös
hjertat. Men slutligen uppgick äfven öfver detta, i viss mening så
vanlottade lif, en blek morgonrodnad, en svag strimma af lyckans
sol — men en strimma blott, såsom när polarsolen höjer sin halfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
