Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Att de båda vännerna med uppmärksamhet följde de många
stridsfrågor, som afhandlades mellan den tidens olika religiösa sekter,
märker man tydligt. Shakspeares moralitet syntes E. behöfva Charlottes
vitsord och en annan gång rådfrågades denna af henne rörande
tillbörligheten af dans.
Charlotte svarade: sä här syne3 mig saken stå. Det är af alla
medgifvet, att det syndiga i dansen icke består i blotta »sprattlandet
med benen» (som Skotten säger) utan i de följder, som anses
oskiljaktiga derifrån, nemligen fåfänga, tanklöshet och tidens bortslösande
på onyttiga ting. Men då det, såsom du säger, endast är fråga om
en och annan timmas oskyldig förströelse mellan bekanta unga
menniskor, (hvilka väl, utan brott emot tio Guds bud, kunna tilliåtas
roa sig litet i sitt hjertas glädje) så äro dessa följder ej att
befara. Ergo är, (enligt mitt sätt att se) detta nöje under sådana
omständigheter fullkomligt oskyldigt.
Samma ödslighet herrskade nu, som förr, i den undangömda
Ifaworth-trakten. De långa gemensamma vandringarne utåt de
vilda moarne, stundom utsträckta ända till vattenfallet, hvarmed ån
(the beck), som genomskar nejden, nedstörtade öfver några branta
klippor, utgjorde jemte läsning samt de ständigt upprepade
försöken att i dikt och saga, eller ock med ritstiftet gifva utlopp
oeh form åt det öfvermätt af fantasi, som rörde sig inom dem,
de trenne systrarnas enda nöjen.
Att en spelande inbillningskraft, närd af det ensliga lifvet i en
ödslig trakt, stegrad af vanan att göra iaktagelser och lägga miirke
till såsom nägot ovanligt, nästan öfvernaturligt, hvarje oväntad yttre
tilldragelse, hvarje ny företeelse eller ej förut bemärkt egenhet i
den omgifvande, sällsamma naturen, att, säga vi, en af naturen liflig
inbillningskraft, försatt i dylika förhållanden, snart skulle blifva lika
produktiv, som den var emottaglig, låg i sakens natur. Att en
dylik skapande förmåga, innari den fått ett bestämdt mål och en
gifven krets sig upplåten inom diktens och sångens gränslösa verld,
mången gång skulle fylla själen med bilder, icke blott lekande,
ljusa och lockande, men kanske oftare vilda och mörka, på en
gång oförklarliga och fasaväckande, gåtolika och gräsliga, till
hvilkas besvärjande fordrades mer än vanlig sinnesstyrka, låter på
samma grunder förklara sig. Att Charlotte Brontë icke varit och
icke kunnat vara fritagen från detta slags sinnessjuklighet, hvilken
synes vara gemensam för skapande snillen, och hvarmed de
måhända skola gälda den öfverlägsenhet, naturen skänkt dem — det
finner man så väl af beskrifningen på hennes barndom och första
ungdom, som af hennes egna bref. Men hvem skulle nännas
klandra eller misstyda dessa yttringar af ett på sig sjelft återkastadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
