Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
sannt; men det finnes ilook en fara, för hvilken jag vänligen och
allvarlige» önskade varna er. l.)e vakna drömmar, hvaråt ni öfverlemnar
er, skola sannolikt alstra sjuklighet i sinnet, och i samma mån som
det verkliga lifvet förefaller er platt och intetsägande, i samma mån
skall ni sjelf blifva oduglig att fullgöra de pligter det ålägger er,
utan att derför blifva duglig till något nnnat. Litteraturen kan ej
och bör ej vara målet för en qvinnas lif. Ju flitigare hon sköter
sina rätta åligganden, desto mindre tid har hon att egna deråt,
äfven såsom en blott talent och till förströelse. Till dessa åligganden,
dessa pligter, har ni ännu icke blifvit kallad — när ni det blir,
skall ni känna mindre åtrå elter utmärkelse. Ni skall då ej i fantasien
söka en äggelse, som detta lifvets vedermödor och de motgångar
från hvilka ni under inga förhållanden kan hoppas blifva fritagen, i
blott alltför rikt mått medföra.
»Men tro dock ej att jag ringaktar de gåfvor ni fått och icke
heller, att jag afràder er från deras användande. Jag upp man er er
endast att odla och använda dem så, att de kunna medverka till ert
sanna goda. Skrif poesi för dess egen skull, icke med afsigt alt
täfla och icke i hopp om ryktbarhet — ju mindre ni hoppas i detta
afseende, desto merit skall ni sannolikt förtjena och slutligen erhålla.
Poesien, så öfvad, är helsobringande för både själ och hjerta, och
kan på så sätt göras till det, näst religionen, bästa medlet att på
en gång trösta och höja sinnet. Ni kan i poesien förkroppsliga era
bästa tankar, era ädlaste käuslor och derunder styrka och tukta dem.
»Det är icke i glömska af att jag en gäng sjelf varit ung, som
jag skrifvit till er i denna ton, utan just vid minnet deraf. Betvifla
hvarken min uppriktighet eller min beredvillighet att gagna er. Ehuru
föga det jag här sagt torde öfverensstämma med er närvarande
sinnesförfattning ocli era åsigter, skall det synas er allt förnuftigare ju
längre ni lefver. Om jag ock torde vara en ovälkommen rådgifvare,
hoppas jag ni tillåter mig att, med de bästa önskningar för er lycka,
nu och hädanefter teckna mig såsom er
sanne vän
Robert Southey.»
Till en vän yttrade Charlotte flere år senare rörande detta
bref: »Mr. Southeys skrifvelse var vänlig och förtriilflig — litet
sträng, men den gjorde mig godt.» Hennes svar följer bär:
–Siri Jag kan ej afhålla mig från att besvara ert bref, om
jag äfven härigenom skulle förefalla er litet efterhängsen; men jag måste
tacka er för de vänliga oeh kloka råd, ni så godhetsfullt gifvit mig.
Jag hade ej vågat hoppas på ett sådant svar, gifvet i så grannlaga
ton, i så ädel anda. Jag måste undertrycka hvad jag känner
härvid, på det ni ej må anse mig för en dåraktig enthusiast.
Vid första genomläsandet af ert bref erfor jag endast blygsel
och änger öfver att nånsin ha vågat besvära er med mina barnsliga
rapsodicr. Jag kände en plågsam rodnad uppstiga på mitt anlete,
dä jag tänkte på huru många böcker papper jag fullklottrat med
hvad sora en gång gifvit mig sä mycken glädje, men som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
