Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
för stylens skull och icke för händelsernas gång, men endast för den
* trogna målning den gifver af en ung, rikt begåfvad, sann christen.
Vid underrättelsen att E. skulle lemna sitt hein i grannskapet
af skolan, der Charlotte var lärarinna, skref denna:
— — Hvarför skola vi skiljas? Du var den första, som utpelkade
för mig den väg, der jag tagit mina första vacklande steg, och nu
får jag ej behålla dig vid min sida, utan måste gå allena. Hvarför?
hvarför? .... Jag kände mig upprorisk och kunde ej siiga: »Ske din
vilje!» Men då jag på morgonen blef lemnad ett ögonblick allena, bat] jag
om styrka att underkasta mig hvarje Guds pröfning, om äfven tyngre
att bära än denna, och sedan har jag känt mig lugnare,
undeagif-nare — således äfven lyckligare. I söndags tog jag i dyster
sinnesstämning fram min bibel; men när jag begynte läsa, smög sig öfver
mig en egen känsla, som jag ej erfarit på många år — en känsla
af ljuflig ro, lik den, hvarmed jag som litet barn stod och läste vid
öppna fönstret om Söndags sommaraftnarne. — — — — —
Under julen 1836, som hon tillbragte i hemmet, hade Charlotte
efter mycken tvekan och i samråd med syskonen beslutat att skrifva
till skalden Southey, för att utbedja sig hans omdöme rörando
några hennes poemer, som hon medsände, hvarvid hon troligen,
drifven af en ungdomlig enthusiasm för den berömde poeten,
sväfvat ut, i något svärmiska ordalag, hvilket kommit honom att
föreställa sig det hon var en romantisk ung dame, fullkomligt obekant
med lifvets verkligheter, Af Southeys svar, intressant så väl för
de båda korrespondenternas skull som för det ämne det afhandlar,
.följer här ett utdrag.
»Det är icke mitt råd i afseende på riktningen af er poetiska
förmåga, som ni begärt, utan mitt omdöme deröfver; och likväl torde
rådet vara mera vardt. Ni eger påtagligen i hög grad hvad
Words-worth kallar »the faculty of verse» — förmågan att göra vers. Det
är icke meningen att nedsätta denna förmåga om jag säger att den nu
for tiden icke är sällsynt. Mänga volymer poesi utgifvas nu årligen,
utan att tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet, ehuru de för ett
halft århundrade sedan skulle tillvunnit sina författare högt rykte. Eho
som syftar till utmärkelse på denna väg, måste derför bereda sig på
ett felslående af sina förhoppningar.»
»Också är det ej af ärelystnad, ej med hopp om utmärkelse, som
ni bör odla denna er talent, så vida ni vill taga er egen sällhet i
beräkning. Jag, som gjort litteraturen till mitt yrke och deråt egnat
mitt lif, samt aldrig för ett ögonblick ångrat detta mitt fria val,
anser mig icke destomindre skyldig att varna hvar och en, som af mig
begär uppmuntran eller råd, för att beträda denua vådliga bana. Ni
skall måhända invända, att en qvinna ej behöfver en dylik varning;
att hon härvid lag icke har så mycket att befara. I visst fall är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
