Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
suilan lättare förstå mig, dä ni funnit altt ären och mina betraktelser
öfver menniskorna och verlden ingalunda försatt mig i dyster eller
menniskofiendtlig sinnesstämning.
»Det har genom Guds nåd blifvit oss alla gifvet att förvärfva
en viss grad af sjelfheherrskning, som är väsendtlig för vår egen
lycka och som mycket bidrager till vår omgifnings. Akta er för
fantasiens öfverretning och sök bibehålla ett lugnt sinne (äfven med
afseende på helsan är detta maktpåliggande); er moraliska och
religiösa utveckling skall då hålla jemna steg med ert intellektuella
framåtskridande.
»Och nu, Gud välsigne er! Farväl och tro mig etc.
Robert Southey..»
Till det här föreslagna besöket erhöll Charlotte aldrig tillfällo
och medel, förr än det redan var för sent att härnere mera träffa
den älsklige skalden. Dessa bref kommo henne emellertid att för
en tid belt och hållet öfvergifva sina kära sysselsättningar med
pennan, medan hon uteslutande sökte egna sig åt sina förhanden
varande pligter. Denna tankarnes sjelfålagda pcnitens stratlado
sig dock snart och tärde mer och mer på hennes helsa och lynne.
Itär några utdrag af bref från denna tid:
–Jag är återigen här, upptagen af de gamla göromälen att
gifva och höra lexor ... När kommer du åter hem? Skynda! Du
har varit tillräckligt länge i stora verlden; jag är säker att du vid
detta laget erhållit mer än nog polityr; lägges fernissan mycket
tjockare, fruktar jag att det underliggande ädla trädslaget blir alldeles
bortskymdt, och det skola dina Yorkshire-väuner icke tåla. Kom
kom I–Jag längtar att åter få höra din välkända ringning vid
porten. Och dock skall det fordras två eller tre möten mellan oss
innan stelheten — ett slags fremlingskänsla, som lång frånvaro
utöfvar på mig — hinner afnötas......
Ännu kämpar hennes själ mot andelig misströstan, spörjsmål
och tvifvel — »ce lourment des pius hautes intelligences» —
såsom en berömd skrifställare yttrar — och hon skrifver till sin vän:
–Om jag alltid kunde vara dig nära och dagligen läsa Bibeln
med dig — om diua och mina läppar kunde på samma gång dricka
samma dryck ur nådens rena källa, då hoppas och tror jag att jag
en dag kunde blifva bättre — långt bättre än mina onda, irrande
tankar och mitt förderfvade hjerta, glömskt af det högsta goda och
sökande blott efter verldsliga ting — nu vilja tillåta mig. Jag
föreställer mig ofta, hvilket herrligt iif vi skulle föra tillsammans,
stärkande hvarandra i daglig öfning af sjelflorsakclse och brinnande
andakt. Mitt öga fylles af tårar, då jag jemför välsignelsen af ett
dylikt lif, bestråladt af ljusa förhoppningar om framtiden, med det
sorgliga tillstånd, hvari jag nu befinner mig, oviss huruvida jag
nån-i sin erfarit’ en rätt änger, felande i tankar och gerningar, trånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
