Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ufter en syndfrihet, som jag aldrig, aldrig skall vinna, stundom
dignande vid tanken att Calvinisternas hemska lara torde vara den riiitta,
och troende mig förföljd af sjelva den. andeliga dödens skug;gor.
Om christlig fullkomlighet är nödvändig för att vinna frälsning „ då
skall jag visst aldrig blifva frälsat]; mitt hjerta förefaller aig
sttun-dom såsom en riktig drifbänk för gudlösa tankar, och då jag
beslutar mig för en handling, glömmer jag att bedja min Återlösare om
hjelp och ledning. Jag ber illa; jag kan ej rikta mitt lif till ett
enda stort och heligt mål; jag söker ständigt blott mitt eget möje,
tillfredsställandet af mina egna fåfängliga tycken. Jag glörrmer Gud
— skall då ej Gud glömma mig? — Och, oaktadt allt detta,
känner jag likväl djupt Jehovahs storhet, inser Hans ords fulltomligbet
och tillber den christna lärans renhet; min teori är riktig, meu imitt
lefnadssätt strider ständigt deremot. — — — — — — —
— — Du blir säkert lörvånad att finna det jag lemnat min plats;
saken är den att både kropps- och själskrafter så ytterligt sveko Enig,
att jag blifvit af läkaren ålagd att, så vidt lifvet var mig kiitt, återvä nda
hem. Icke desto mindre diöjde jag i det längsta, ovillig att lemma
Miss Wooler; men slutligen hvarken kunde eller vågade jag stanna
längre, utan for hem. Detta ombyte har på en gång lifvat och
lugnat mig, och jag hoppas nu snart vara mig lik.
Ett lugnt och jemnt sinnelag, som ditt, kan ej fatta hvilka känslor,
som bemäktiga sig en sådan stackars vacklande varelse, som den
hvilken skrifver detta, då efter veckor af själsmarter och kroppsliga
qval någonting likt frid ånyo uppgår i hennes själ..........
Under detta vistande i hemmet, omgifven af de så högt älskade
systrarne, Emily och Änne, och under inflytande af den senares
milda, fromma och troende anda, återvann Charlotte lugn och
krafter till både själ och kropp, samt den sinnets jemnvigt, hon så
länge saknat och förgäfves sökt tillkämpa sig. Under denna tid
besökte hon tvenne sina ungdomsvänner, och vid något af dessa
besök hade hon troligen sammanträffat med den person, på hvilken
nedanstående bref häntyder, och hvilken synes hafva ingifvit henne
idéen till St. Johns karakter i Jane Eyre.
Mars 1839.
–Han utöfvade på inig en viss dragningskraft, emedan jag
tror honom vara en bra karl och en god christen. Men jag hystu
ej och kan aldrig för honom komma att hysa den brinnande
hängifvenhet, som skulle göra mig villig att gå i döden för hans skull;
och om jag gifter mig, måste det vara en sådan känsla, som drifver
mig dertill. Efter all sannolikhet skall aldrig mera något sådant tillfälle
yppa sig för mig; mais nimporte! Dessutom kände han mig så
obetydligt, att han knappast kunde veta till hvem han skref. Han skulle
säkert häpnat vid att se mig i min naturliga hem- och
hvardags-karakter; han skulle anse mig för en vild och romantisk svärmerska.
Jag skulle aldrig kunna sitta och skåda upp till min man och se
högtidlig ut dagen i ända. Jag måste skratta, skämta, vara spefull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
