Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
tagit arbete pä en fabrik; jag önskar att jag vore fri den
tvångsbörda, sora trycker mig. Men ferierna närma sig. Coraggio!»
Efter att ha lemnat denna plats var Charlotte åter hemma
någon tid och njöt derunder en för både kropp och själ uppfriskande
hvilotid, i det hon på några veckor besökte en badort i sällskap
ined sin barndomsvän. Vid återkomsten skrifver hon:
— — Har du redan förgätit hafvet? — bar det fördunklats för ditt
minne? Eller kan du ännu se det svart, blått, grönt och skummande
hvitt; kan du ännu höra dess vilda dån då vinden är stark, eller
dess sakta brus då det är lugnt? — — — — — — —
Emily och jag hafva nu en tid varit mycket sysselsatta, emedan
den stackars Tabby måst lemna oss och vi i hennes ställe blott tagit
en liten flicka att springa ärenden. Jag förestår all strykning och
städar rummen; Emily bakar och sköter om köksdepardementet. Vi
äro sådana besynnerliga varelser, att vi föredraga detta sätt att gå
till väga, framför obehaget att hafva ett nytt ansigte ibland oss.
Dessutom misströsta vi ännu ej om Tabbys vederfående och vilja ej
såra henne med att, under heunes frånvaro, ersätta henne med en
frem-ling. Jag försatte tant i vredesmod genom att sveda kläderna, första
gången jag försökte stryka; men nu går det bättre. De menskliga
känslorna äro besynnerliga ting: tror du ej att jag känner mig
tusen gånger lyckligare vid att stryka, bädda och sopa golfven hemma,
än jag skulle vara såsom fin och förnäm dame hvar som helst
annorstädes? — — Jag tänker tvinga mig att antaga en ny plats, sà snart
tillfälle erbjuder sig, ehuru jag hatar och afskyr blotta tanken på
gouvernantskap. Men det är min enda utväg och jag önskar
derför på det högsta att jag finge höra talas om någon familj, der man
behöfde ett sådant slags lif- och känslolös machin, som man kallar
gouvernaut.
Under den följande vintern begynte Charlotte åter använda
sina lediga stunder till skriftställeri och synes hafva rådfrågat
Words-worth, rörande en påbörjad roman, hvilken hon sjelf vid mognare
år förkastade, häntydande derpå i företalet till »the Professor,» då
hon säger sig lyckligen hafva öfvervunnit sin forna böjelse för »ett
utsmyckadt och bombastiskt skrifsätt.» I svaret på Wordsworlhs
bref, rörande det påbörjade arbetet, skrifver hon bland annat:
–Författare äro vanligen mycket svaga för sina egna verk,
men jag är ej så fästad vid detta, att jag icke utan synnerlig
saknad kau uppgifva det. Hade jag fortsatt det, skulle det tvifvelsutan
blifvit någonting i den Kichardsonska genren–jag hade i mitt
hufvud ämne till ett halftjog volymer–-Naturligtvis är det
dock ej utan saknad, jag afstår från en så förtjusande plan, som den
jag utkastat. Det är ganska uppbyggligt och angenämt att af sina
egna idéer skapa en hel verld och befolka den med innevånare,
hvilkas härkomst föreskrifver sig endast från ens egen inbillning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
