- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Andra årgången. 1860 /
211

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

........Skada, att jag ej lefde för 50 eller CO år tillbaka, då

den läsande allmänheten hade ett så rikt förråd af tålamod; jag skulle
då säkert fått det nöjet att införa mina hjeltar och hjeltinnor i den
allra bästa societet och återgifva alla deras ord oeh handlingar i tätt

tryckt octav...........Det roar mig, att ni säger er icke

kunna afgöra, om jag är en häradsdomares skrifvare eller en
roman-läsande sömmerska. Jag skall icke på minsta vis underlätta era
gissningar ........Men allvarsamt taladt, sir, är jag uppriktigt

tacksam för ert välvilliga bref. Det förvånar mig nästan att ni gjorde
er mödan att läsa och granska det medsända stilprofvet af en okänd
skribent, som icke ens hade det vettet att säga er betydelsen af hans
anspråkslösa

C. B.

Rådfrågad rörande någon giftermålsplan skrifver hon till
barndomsvännen följande:

Maj mo.

–Låt aldrig öfvertala dig att taga till äkta en man, som du

icke kan högakta: — jag säger icke älska, emedan jag anser
det möjligt att, om du högaktat mannen före giftermålet, en lugn
kärlek sedan skall infinna sig. Hvad den »glödande passionen»
beträffar, så är jag öfvertygad, att den ingalunda är att eftersträlva.
För det första blir en sådan känsla sällan besvarad, och för det andra,
om ock så skulle vara, blir den det aldrig för lång tid; en sådan
känsla varar till smekmånadens slut och ger kanskeo sedan ruin för
motvilja, eller hvad som tör vara värre, liknöjdhet. Å mannens sida
är detta nästan alltid händelsen och å qvinnans — — Gud hjelpe
henne, om hon lemnas ensam att kämpa mot en passionerad oeh
obesvarad kärlek!

Jag är så der temligen viss på, att jag alltid kommer att
förblifva ogift. Förnuftet säger mig det, och jag är ej så ytterligt slaf
af känslan, att jag icke då och då kan lyssna till förnuftets röst.

— — Jag har hört sägas att en viss Mrs. B. behöfver en
gouver-nant. Jag önskar hon ville taga mig och har verkligen föreslagit henne
det. Det är visserligen en herrlig sak att lefva här hemma med full
frihet att göra allt hvad som faller en in. Men jag erinrar mig ibland
en gammal snusförnuftig fabel om gräshoppor och myror, skrifven af
en snusförnuftig gammal skalk, i dagligt tal Æsop kallad:
gräshopporna sjöngo hela sommaren, men svulto vintern om.

Slutligen erhöll Charlotte återigen plats som lärarinna — den
sista men också den bästa; ty, ehuru stundligen upptagen af
tröttsamma sysselsättningar, lexläsning och sömnad, var hon dock
omgifven af goda och välvilliga menniskor, som snart lärde värdera
henne och vid hvilka hon sjelf med tillgifvenhet fästade sig. Under
tiden utkastade hon och rådgjorde skriftligen med de hemmavarande
om planen till vistandet i någon berömd läroanstalt i utlandet, för
att inhemta kunskap i sådana ämnen, som numera fordras af skick-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:17:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1860/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free