Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Jag vet — der vakar öfver mig,
1 skogens djup, pà enslig stig,
En Fader, god och blid, som ser
Med kärleks blick på barnet ner,
Ocli tiggarflickan, hvar hon går
Uti Hans skydd dock stär.
Jag vet, man honom bedja bör;
Jag kan det ej, rår ej derför.
Om bönens ord jag intet vet,
Hvem skulle också lärt mig det?
Men om min suck från hjertat går,
Dess språk Han nog förstårl
Jag vet — jag somnar sött en gång
Och sofver godt den natt så lång,
Till dess, vid himlens morgonljus,
Jag vaknar i Guds Faders hus,
Och från min vandring der till slut
För evigt hvilar ut.
Och derför nu, från dörr till dörr,
Jag ödmjuk vandrar än, som förr,
Och lättare förlåter dem,
Som glömt att ge mig här ett hem;
Ty ofvan stjerneringen klar,
Ett hem jag ändå liar!
Mathilda.
BIOGRAFISKA SKIZZER.
VI.
Emanuel Geibel
en af Tysklands mest populära nu lefvande lyriska skalder, är född
i Lybeck, den 18 Oct. 1815. Efter att i sin fädernestad hafva
genomgått de vanliga skolstudierna började ban, 1835, att i Uonn,
studera Theologi och Filologi, men öfvergaf snart den förstnämnda
vetenskapen, för att hufvudsakligen egna sig åt filologiska och
ästhe-tiska studier. I Berlin, der han tidtals vistades, erhöllo lians
poetiska anlag mycken uppmuntran och en lycklig riktning genom det
välvilliga emottagande, han rönte inom Chamissos, Gaiidys och Hug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
