Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och till ljuset ville återvända,
Trädde mot dem der en fager tärna,
Blek om kinden och med ljusa lockar.
Talande dem till med silfverstämma:
»Jättar, tagen mig ditt upp, jag beder.
Solen ville än en gång jag skåda
Och de röda blomstren små på ängen.»
Men till svar de grymme männen logo:
»Dina fina sidenkjortlar frasa,
Dina långa, gula lockar susa
Och på fötterna sandaler glappa, —
Får ej, kan ej följa med oss, flicka,
Charon, färjkarl’n, skulle straxt dig märka.»
Talte åter flickans silfverstämma:
»Sidenkjorteln snart jag lägger af mig,
Klipper gerna bort de långa lockar
Och sandalerna i trappan lemnar;
Tag mig med blott, käre, käre jättar!
Mina båda bröder återsåge
Jag så gerna, der vid härden ännu,
Mig begråtande, de sorgsne sitta,
Och min moder vill jag klaga böra,
Klaga, i at röken svärtad hydda,
Att sin ögontröst i mig hon mistat.»
Sade jättarne: »du kära flicka,
Stanna qvar bland dödens bleka skuggor!
Gladt vid bägarn sjunga dina bröder
Och din mor hos grannfrun nästan häcklar.»
VINTERN I ATHEN.
Vintern med de hvita lockar
Aldrig varit vännen min,
Ty med sina vilda flockar
Snöade hvar fröjd ban in.
Lustigt ljöd hvar fogels qvitter,
Bäcken framåt ständigt drog;
Kom så vintern, tvär och bitter
Som en gammal pedagog:
»Foglar, hören upp att larma,
Vind, du får ej leka mer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
