Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
fulländning samt versens sällsynt musikaliska välljud, eo egenskap,
som gjort dem så eftersökta af alla romans-kompositörer. Sjelf
säger han om sin poetiska utveckling:
»För hvad jag är och vet, den tänkande norden jag tackar;
Södern mig deremot lärt formens harmoniska lag.»
För öfrigt utgöra känslans värma och innerlighet, det intagande
behaget af en rik, men alltid mild och ren fantasi, samt en
allvarlig och sann religiositet, grunddragen i denna skaldenatur,
hvilken, om man än stundom kan förebrå den en till omanlighet
gränsande vekhet, likväl, tack vare dess friska, okonstlade naturlighet,
sällan nedsjunker till hvad man med ett betecknande uttryck kallat
känslopjunk. »Öfverallt», säger en af hans egna landsmän, »lägger
han sitt sanna, innersta väsen i dagen, och derigenom erhålla hans
diktverk ett lugn och ett djup, som vi knappast sedan Uhlands
tid funnit hos någon tysk skald.» Han tillägger: »Nekas kan ej,
att det är Geibcls rika och veka känsla, än i »süsser Wehmuth»
försmältande, än öfverlemnande sig åt ljusa och lekande
naturbetraktelser, än på religiös grund skildrande lifvets fröjd och ve, som
så företrädesvis gjort honom till damernas gunstling.»
Riktigheten af delta påstående hafva vi, i vår lilla mån
bekräftat, då vi genom denna korta skizz sökt införa Geibel äfven i
svenska »Frauenkreisen» samt bär nedan återgifva några af hans vackra,
lyriska dikter i öfversättning.
FLICKAN I HADES.
(Nygrekisk folksång.)
01 hur-sälla äro gröna fälten,
Huru lyckliga de höga bergen,
Hvilka aldrig skådat nattsvart Hades:
Kommer vintern, smyckas de med rimfrost,
Svepas in i mjukt och bländhvitt snödoft;
Kommer våren, grönska de ånyo,
Bära blommor, välluktsrika örter;
Kommer sommarn, badas de i solljus; —
Ack, men aldrig ned i dunkla djupet
Störtas de blaud Ilades-nattens fasor.
En gång tvenne jättar hade svurit
Att de bleka skuggors rike skåda,
Stego ned för skumma, branta stigen,
Vandrade tre dagar och tre nätter,
Kommo ändtligt till de dödas rike.
Då de allting der beskådat hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
