Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Ett hof i storm, der vågor brottas, strida,
En bild af fri och rastlös kärlek är;
Men vänskapen, hon liknar skogssjön blida,
Som himlen djupt uti sitt sköte bär.
Som blixten hastigt kärleken ses blossa,
Men vänskap blott ett stilla månljus ger;
Då kärlek ega, njuta vill och frossa
Sig vänskap ollrar — och begär ej mer.
Ack, trefallt sällt det hjerta, som dem rymmer
Förenta båda i en sluten krans,
Der Rosens rika purpurglöd ej skyminer
Den späda Liljestängelns rena glans.
MOD!
Hör upp att klaga hjerta,
Det lindrar föga ju!
Du burit mången smärta,
Hvad gör väl en ännu?
Stå upp till kamp mot lifvet,
Min ande — och var fri!
Dig högre mål blef gifvet
Än blott att älskad bli.
Och blöder du — tag vingar,
Flyg högt och sjung dig varm I
Ty skönast sången klingar
Från sårad svanebarm.
S.
OM NOTSYSTEMETS UPFKOMST,
samt några ord om sambandet mellan Ton, Färg och Form.
Uppfinnaren af det nu begagnade notsystemet säges hafva varit
en Benediktiner-munk, vid namn Guido, född i Arezzo, en stad
inom Toscanska området, hvarföre han också vanligen kallas Guido
Are-tino. Han lärer hafva lefvat i 1 l:te århundradet och särdeles vinnlagt sig
om musiken; i denna konst införde han äfven flera förbättringar,
bland hvilka uppfinningen af ett nytt notsystem intager främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
