Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
PS Schachens befallning inträdde uppsyningsmannen öfver
harem, ITojar Raschi.
»Hvem var denna Alhejdi, som blifvit bortröfvad?» frågade
konungen.
»O herre, den skönaste klenod. Din tjenare hade lyckats finna
denna juvel ibland qvinnor, och hon var redan bestämd att pryda
ditt harem. Hon var skön som den glänsande fullmänen, som den
lysande morgonrodnaden. Hennes fader skulle blott behålla henne
till nästa nymånad, för alt bereda henne att värdigt emottaga sin
lycka.»
Emellertid anlände Storvisiren, som Schachen låtit kalla:
»Sadra-zam,» tilltalade honom Schachen strängt: »oduglige tjenare,
hvarföre underrättar du mig icke om huru man skymfar min
hufvudstad? Röfvare våga sig ända till dess portar.»
Sadrazam kastade sig med pannan mot jorden och sade: »Allah
är stor, konungens makt vare evinnerligen. Hvilken skulle väl i
vishet och skarpsynthet kunna mäta sig med honom. Konungen
täcktes låta sin nåd skina öfver sin ringaste slaf, som ätit stoft
och sofvit med uppmärksamhetens öga, så’ att han försummat
sin pligt.»
»Välan, jag vill gifva dig nåd, om du, innan morgonbönen
förkunnas, har återhemtat flickan och förgjort den djerfve röfvaren
och bela hans anhang. Endast hans hufvud kan friköpa ditt.»
På en sammetslik gräsmatta invid cn källa hvilade Alhejdi. På
litet afstånd slumrade en mörk krigartropp, knappt synlig i
natten, hvar och en invid sin sadlade häst. Salik ensam vakade af
männen.
»Alhejdi. älskade, i morgon hinna vi de mina. En stunds rast
måste jag unna männen och äfven hästarne, de skulle ej uthärda
eljest; huru skulle då du, ljufva, icke uttröttas. Hvarför vill du
icke slumra? Och likväl nänns jag knappt be dig derom, jag finge
ej då se dina ögons glans och höra din rösts ljufhet.»
»Jag kan ej, jag är sä underlig i mitt sinne. Så många
tankar tränga sig in pä mig, och jag kan dock blott tänka ett, — att
jag funnit dig.»
»Du saknar dina veka kuddar i ditt hem.»
»Aldrig bar jag hvilat pä kuddar, sä veka som detta gräs!»
Hastigt spratt en af de sofvande männen upp, laile sitt öra
tätt till jorden och lyssnade ett ögonblick. Salik blef uppmärksam.
Mannen steg fram till honom. »Salik Sardar Khan, hör du ej
hästarnes hofvar? Har också du blifvit bedårad al en qvinna?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
