Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
ßr^dctsamma som om pianisteu slagit an ett ackord af detta vidunderliga nitsccndc:
»O, hor falskt! hur skärande!» utropar säkert många läsrarc, fär-
diga att vid blotta åsynen af ett dylikt ackord föra händerna till öromen, men
höras dock kanske dagligen pläga sin stackars omgifning och sina närbocnide
grannar med dylik olat.
Detta är ett bland de vanligaste af pedalens missbruk; men mångai sådana
öfvas äfven, utan att frambringa cn så i öronen skärande verkan som delt
ofvannämda. Man hör t. ex. ofta pianisten med pedalen sammanbinda tvenne) satser,
dem kompositören likväl med ganska tydliga tecken skiljt från hvarandra;; följden
blir i det musikaliska föredraget detsamma som utelemnandet af komma oieh punkt
vid uppläsandet af ett vackert poem. Mycket mera vore ännu att sägai i detta
ämne, men utrymmet iir knappt och vi måste åtnöja oss med att hafva påpekat
cn blott alltför vanlig försummelse vid pianoundervisning, samt hänvisa i öfrigt
till goda kompositörers arbeten, der ett noga aktgifvande på pedalteckningæn snart
Bkall göra pianisten förtrolig med principen för densamma. Och har m:an blott
hnnnit så långt, sköter man sedan sin pedal lika säkert, antingen man har tecknen
för ögonen eller ej. I allmänhet skulle vi vilja tillråda en viss sparsnmhct vid
pedalens användning, synnerligast vid inöfning af ny musik, men framfor alla., att då
den användes, det måtte ske med urskiljning och musikaliskt förstånd.
Här lemna vi emellertid pedalen — enligt alla konstens reglor — ty ssatsen är
afslutad och det »musikaliska småpratet» öfvergår till en annan tonart.
»Ack, hvad skola vi nu spela? hvad skola vi välja vid nästa reqvisition från
Lånbibliotheket? Hjelp oss. råd oss, välj oss något nytt och vackert!» Dylika
utrop höra vi så ofta från vänner och väns vänner, att vi slutligen fallit på d«n idéen
att begagna Tidskrift för Hemmet såsom språkrör, och dymedelst låta våra
musikaliska orakelsvar, vissa gånger om året, på cn gång nå dem alla. Det har sig
dock cj så lätt som man tror att afge dc der svaren. Att bland massnn nf nya
kompositörer fil rätt på de få goda, är ungeftir lika svårt som att bland hopar af
Blagg uppsöka några få guldkorn, som man anar eller hoppas skola ligga der
förborgade. Ett och annat hitta vi dock stundom, och äro villiga att med musikens
vänner dela fyndet.
För att börja från början, ha vi för éliver tvenne nya namn att nämna 1:0
Louis Köhler, som skrifvit cn mängd goda etyder, deribland op. 50 antaget af
Conservatorierna i Leipzig ra. fl. samt Vorspielstiicken och Sonatinen så väl för
för nybegynnare som mera försigkomna élfever. 2:o Tli. Kraitsse, hvars Initruktive
Sonaten, op. 84, äfvenledes antagna i Lcipziger-Conscrvatoriet, äro förträffliga och
särdeles lämpliga såsom trappsteg till Mozarts och Beethovens sonater. Såsom
musikaliskt namnam kunna Kuhes småbitar användas, ehuru hans »Daggperlor» ocli
lians »Irrbloss» ingalunda göra skäl för dc romantiska namnen. Men vår tid nr
— äfven i musikaliskt häscciulc — de tomma titlarnes. Lemnom emellertid eleverna åt
sitt öde och sina lärare och låtom oss uppsöka något att erbjuda den
sjelfständiga pianisten. Anton Krause iir en hiir föga känd kompositör, som vi cj nog
kunna rekommendera. lians tvenne häften »Klüden zur Ausbildung des Trillers,
op. 2» korta, egendomliga, intagande och öfvande, äro för pianisten ungefär hvad
Conconis vocaliser äro för sångaren, en verklig skatt. Mnn tröttnar aldrig att
spela och att höra dem. Vanligen anser man konsten att drilla endast bestå deruti
att inom en vis tidrymd sammantränga så många drillslag som möjligt, utan att
fråga efter om t. ex, under cn drill af J takt, den första | drillas sex slag, den
nn-dra fem och den tredje åtta. Man tänker ej på nödvändigheten att drillen blir
jemn, endast man får den hastig. Annat lärer dock Krause, och vi kunna tryggt
påstå att den som rått spelar lians etyder också har blifvit mästare i konsten att
drilla, på samma gäng han lärt sig tio de vackraste, originellaste små stycken
rnau vill höra. — Blaud bildaude musik intager Stephen Hellers Eluies mélodiques,
op. Iß, 4 häften, ett utmärkt rum. Skrifna just för att bilda det musikaliska
föredraget, utgöra dessa etyder en samling hiigst originella melodier, än lekande
naiva, än elegiska, än rythmiskt dansanta ocli filt närmande sig folksångens art.
De fordra ingen utomordentlig fingerfärdighet, men — hvad som kanske ar mera
sällsynt — en klar uppfattniug, den finaste nyancering, somt karakter, färg och
lif i föredraget. Heller är onekligen en bland de bästa nyare kompositörer, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
