Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Litteratur och konst, studier af O. Eneroth; (Stockholm 1860;) en bok hvilken,
jemte inånga andra intressanta uppsatser, belysande forhållandet mellan »Vår tid och
Poesien», »Industrien och Konsten» m. fl. äfven innehåller en, för läsarinnor
särdeles tänkvärd, om Den Svenska qvinnan i förhållande till bildande konst.
Slutligen uppmana vi äfven våra läsare att göra bekantskap med ett i Sverige
utkommet norskt arbete:
Inledning i Studiet af Danmarks Literatur i vort Aarhundrede, af L. Dietrichson,
(Upsala 1860;) hvilket erbjuder en intressant öfverblick öfver grannrikets litteratur, och
inbjuder läsaren till en närmare bekantskap med författare-personligheter sådana
som en Öhlenschlüger, Ingemann, Grundtvig, Heiberg, Hauch, Kirkegaard, Andersen,
Winther, Palndan Muller, jemte många andra, som svenska läsare, eller åtminstone
läsarinnor, alltför litet känna.
Reader.
MUSIKALISKT SMÅPRAT.
Vi sysselsatte oss en gång *) med respektive pianisters händer; låtom oss nu
öfvergå till fötterna.
Se ej så förvånad ut, du unga pianist, som, utlärd vid sexton år, går och
gäller som det musikaliska miraklet inom slägten; som drillar med en sådan
»fer-meté,» som löper klaviatureu utefter med en sa ohejdad djerfhet och skryter
med precisionen af ett anslag, hvilket blott alltför kännbart träffar örhinnan,
medan du dock aldrig lärt att vid pianot styra dina fötter. Skratta ej heller åt oss,
du, hvars små ostyriga fingrar oeh barnsligt muntra sinne aldrig kunnat lämpa
sig till någon annan takt än dansmusikens, och som låter foten, från galoppens
första till dess sista takt, stadigt hvila på pedalen, så vida den ej, af pur danslust,
utför några hastiga »pas de basque» i skydd af krinolinen. I trots af alla spefulla
och förvånade miner vidhålla vi envist nödvändigheten af att eu pianist äfven
bör lära styra sina fötter.
Ett rätt begagnande of pedalen är nemligen ingen bisak vid pianoundervisningcn,
men synes oss till viss grad utgöra måttstocken, hvarefter man kan bedömma både
halten af den undervisning en pianist åtnjutit oeh den grad af musikalisk uppfattning
och förståud, som hon af naturen erhållit. Vi känna många — élèver af olärda
lärare eller kanske ännu oftare lärarinnor — hvilka aldrig fått begrepp om
betydelsen af de tecken, som hos de flesta kompositörer bestämma pedalens användning;
oeh som ëlèveu finucr, att det ständiga pedaliserandet öfverskyler mänga fiugrarncs
snedsprång och ger det hela en viss slående effekt, håller hon oförakräckt pedalen,
från styckets början till dess slut, utan att hennes, af naturen mindre fina, eller
genom vanan förslöade, öra besväras af de i hvarandra ljudaude, dissoneraude
tonerna. Andra lärare förklara väl pcdalteckiiens mekaniska betydelse, men utan att
derför angifva den på harmoniens grunder hvilande orsakeu, hvarför konsten att
begagna pedalen blir en tom utanlexa, som glömmes så snart lektioucrna upphöra,
eller då möjligen élcven lägger noterna afsides för att spela ur minnet och ej
mera ser de små tecknen för sina ö,2on. Eu god lärare deremot gör för äiu élève
begripligt att pedaltecknen stå i ett bestämdt förhållande till styckets harmoniska
behandling och förklarar henne, att hon måste lyfta foten från pedalen icke
blott vid hvarje öfvergång från den ena tonarten till den andra, utnn vid alla
ton-brytningar, som inom samma tonart kunna förekomma, om hon icke vill framkalla
idel missljud i stället för välljud. Hau påminner henne, att pedalen är till, icke
endast för att förstärka, men äfven för att förlänga tonen, hvilken fortfarande
ljuder så länge pedaleli är nedtryckt, och att när t. ex. tvenne ackorder, antag:
anslås, med foten hvilande på pedalen, så blir resultatet unge-
*) Se aRåd till musikidkareTidskriften l;sla årgången, 4:de häftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
