Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
i följd deraf kan göra anspråk på andra qvinliga dygder (och»
svagheter, som männen på det hela taget ju finna än mer förtjusande),
torde möjligen äfven några herrar bland dina bekanta låina ett
vänligt öra åt min lilla afhandling om klandersjukan, en åkiomma,
hvarmed jag anser Adams söner lika behäftade som Evas diöttrar.
Jag har redan antydt, att jag skulle vilja härleda klandexsjuka
från behagsjuka, som väl å sin sida härstammar från fåfänga; ty
ser man ej redan hos barnet den önskan att behaga, som sedan
mången gång utvecklar sig i afund- och klandersjuka. Och detta
begär att behaga andra, hvilket ur en synpunkt ej är klandervärdt,
utan till och med kan blifva en driffjeder till goda och ädla
handlingar, kan å andra sidan urarta till ett lågt begär att nedsätta
andra, till afund öfver deras företräden, till böjelsen att klandra dem,
för att dymedelst omgifva sig sjelf med ett klarare ljus. Dock vill
jag ej påstå att detta fel alltid leder sitt ursprung ur en så oren
källa; ty ofta nog är det blott af lättsinne, obetänksamhet,
oförmåga att rätt- försätta sig i andras ställning, som man gör sig
skyldig dertill. Huru dermed än må förhålla sig, är och förblifver
det likväl under alla förhållanden ett fel, ja, ett stort fel, hvilket
ej allenast ofta skadar och smärtar andra, utan äfven beQäckar
våra egna hjertans renhet, hvarföre vi också i detta fall borde
vara uppmärksammare på oss sjelfva än vanligen är händelsen. Ty
huru många bland oss kunna väl lägga handen på hjertat och
säga: jag har aldrig gjort mig skyldig dertdl? Och huru färdiga
äro vi ej straxt att sätta oss till doms öfver vår nästa, att tadla hans
uppförande, hans handlingssätt, ja, till och med motiven derföre,
ehuru vi i de allra flesta fall ej om dem känna annat än hvad vi
sjelfva förmoda, ehuru vi ej förmå beräkna det inflytande
temperament, uppfostran, samhällsställning, vanor utöfva på hans
karakter och åsigter. Huru skeft, huru omildt, ja, huru ochristligt
bedöma ej menniskorna i allmänhet hvarandra, huru föga tolerans
finner man ej emellan olika tänkande, huru sällan behjertas ett af
christendomens vigtigaste, skönaste hud: »dömer icke, så värden J
icke dömde.»
Kanske är orsaken hvarföre detta fel fallit mig mest i ögonen
just den, att det så många gånger bittert sårat mitt hjerta. Jag
minnes så väl huru, när jag först utträdde ur barndomens
helgedom, detta hjerta klappade så varmt för hvarje like, huru
förtroendefullt det öppnade sig för hvarje vänligt ord, hvarje uppmuntrande
blick, huru det med ungdomlig enthusiasm var färdigt att högakta,
beundra, älska de personer, med hvilka jag kom i närmare
beröring, huru det öfversvallade af deltagande för lidandet och olyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
