Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
gen, att jag i minnet fullkomligt åter upplefde densamma, och jag
beslöt att vid första lediga minut fatta pennan för att med dig
fortsätta det för tio år sedan påbörjade samtalet, då våra åsigter
under denna tid borde kunna hafva kommit till mognad, och
erfarenheten låtit oss blicka något djupare in i lifvet och i våra
med-menniskors hjertan. Vet du, jag tycker att det ej skulle vara
utan sitt intresse, om vi båda jemnförde vår erfarenhet i detta fall
och de slutsatser, hvartill den ledt.
Eftersom jag väckt frågan, bör jag väl också börja
diskussionen och kan du gissa hvilket ämne jag valt — jo, klandersjukan.
Mig förefaller det nemligen som vore detta lei det allmännaste för
alla samhällsklasser, att icke säga alla åldrar. Gerna vill jag dock
derifrån undantaga barnaåldern och kanske äfven de första
ungdomsåren, under hvilken tidpunkt af lifvet man känner sitt hjerta
mera uppfylldt af den gudomliga kärlekens bud: älskcr eder
inbördes, och då blicken ännu ej är så skarpsynt för andras
svagheter. Du torde måhända invända, att det fel jag omnämnt ej är
så vidt utgrenadt, som jag antydt, då jag är villig att inrymma ett
temligen stort undantag från den uppställda regeln. Men vi finna
kanske fröet dertill redan närvarande i de spädas bröst, ehuru, då
det först utvecklar sig, hjertbladens form äro olika de former, som
deri äldre plantans blad antaga. Du minns kanske sedan den tid vi
’ botaniserade tillsammans, att så är förhållandet med de flesta
växter och hvarföre kan det då ej äfven vara fallet med det hjertats
t ogräs, hvarom jag talat, och hvilket man väl dessutom kan tillägga
species-namnet variabilis. Ser du, fröet skulle jag vilja kalla
fåfänga, hjertbladen behagsjuka och derifrån uppspirar sedan en
lummig planta, hvilken, förqväfvande månget godt och ädelt korn
nedlagdt i samma jordmån, utskjuter blommor, som äro mer eller
mindre giftiga. Du vill kanske påstå, att jag ej är nog konseqvent,
då jag kallar klandersjukan det allmännaste felet, men söker roten
till det onda i ett annat fel, i fåfängan, hvilken således icke
allenast skulle vara lika allmän utan till och med än tidigare
utvecklad. Jag kan också ej neka till att du liar rätt; men, för det
första har jag, som du vet, ej studerat logik och är således ursäktad,
om jag bryter mot dess lagar, och för det andra, påstår man (d.
v. s. mannen), att qvinnan är sammansatt af inkonseqvenser och
I jag vill visst ej utgöra något slags undantag från mitt kön; ty då
i blefve jag straxt kallad en emanciperad qvinna, något hvarföre jag
har all möjlig respekt.
Sedan jag sålunda så godt jag kunnat med mina bristande
kunskaper i logik sökt bevisa, att jag är mycket inkonseqvent och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
