Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Och denna min lefnadsfllosofi, om jag sä får kalla den, skulle
jag hra gerna önska dela med mig åt dem, som helst vilja se allt
från den mörkaste sidan, som obetingadt tro allt det onda die höra
och äro färdiga att utsprida det, icke allenast oförminskadt., utan
äfven ofta nog med tillägg af egna reflexioner. Besynnerligt nog,
betänker man så litet att det är lättare att klandra andira, än
att sjelf handla bättre, märker man långt tydligare grandet i
broderns öga än bjelken i sitt eget. Lika sällan betäker man onu man
verkligen är kompetent att bedömma saker och förhållanden,
hvaröfver man med den största tvärsäkerhet afger sitt omdöme, isåsom
vore man fullkomligen öfvertygad om dess ofelbarhet. Hvilken
man, huru bristfälliga och underhaltiga hans kunskaper, huru
ensidiga och partiska hans äsigter än må vara, anser sig ej fullkomligt
berättigad att döma öfver regentens, statsmannens handlingssätt,
ja, till och rned att analysera bevekelsegrunderna derför; hvilken
partigängare eller sekterist tycker sig ej befogad att bryta stafven
öfver sina motståndare, hvilken underlydande tror sig ej ega
rättighet att nagelfara med sina förmäns handlingar, hvilken läsare
finner sig ej begripa en hel hop saker bättre än den författare,
hvars arbeten ban läser, och hvilken tidningsredaktör är ej
fullkomligt öfvertygad om, att ban tillhör den andeliga Areopag,
från hvars domsrätt ej finnes något vädjande. Och, för att från
det allmänna lifvet öfvergå till det enskilda, från skapelsens herrar
till deras tjenarinnor, vid huru många till utseendet oskyldiga
kafferep har ej nästans goda namn och rykte fått sitta emellan, som
man säger, och förtalets giftiga pilar flugit från mun till mun. Ja,
bur mången qvinna, som man dock i sjelfva verket kan kalla god,
ömsint och välgörande, har likväl af obetänksamhet, af begär att
vara vigtig, gjort sig skyldig till utspridande af elaka rykten om
sina medmenniskor och, af önskan att synas qvick, roat sig och
andra på deras bekostnad. Utan att verkligen vilja skada någon,
utan att ens vilja göra en mask för när, har äfven hon sålunda
sin andel i de bittra tärar, fällda af den olyckliga, som med eller
utan eget förvällande blifvit ett mäl för klander, förtal och ätlöje.
Hvarthän man än må komma, i hofgemaken, i salongen, i
det förtroliga hvardagsrummet, i tjenstfolkcts kammare, i den
fattiges boning, i hemmet, på resor, märker man tillvaron af denna
böjelse att klandra sin nästa, och månne man ej mången gång,
kanske sig sjelf nästan ovetande, af svaghet, af obetänksamhet
deltager deri. Hvar bur man då söka grundorsaken till detta så vidt
utgrenade fel? Månne i menniskans naturliga förderf? Eller
måhända i bristen på sann christlig anda, i glömska af Frälsarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
