Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Till F.eices, som, innan lian ännu läst Shirley, sagt sig vilja
recensera den, skrifver hon senare:
–»Det är omkring ii Ar sedan jag erhöll ert sista bref; det
! forefaller mig som vore det ännu längre sedan, emedan det varit mitt
öde att sedan dess passera några svarta milstolpar på lifvets vag.
— —–— Jag ville önska ni ej envisades att anse Currer Bell
för en qvinna: om ni och alla andra recensenter ville tro honom vara
[en man, skulle ni göra honom mera rättvisa. Jag vet att ni skall
i komma att mäta mig efter en måttstock, som ni anser afpassad efter
mitt kön, att ni skall fördöma allt, der ej förf. förefaller er
behaglig. Hända hvad som vill, kan jag icke, då jag skrifver, tänka
ideligen på mig sjelf och på hvad som för en qvinna anses intagande
och elegant; det är ej på dessa vilkor, ej i sådan afsigt som jag nånsin fattat
pennan ; oeh är det endast på dylika vilkor, man vill fördraga mina skrifter
skall jag lemna publiken och icke mera besvära honom. »Out of
obscurity I came, and to obseurity I can easily return.»–-—
Jag besvär er på det allvarligaste att uppriktigt säga er tanke; att smickra
vore mer än fåfängt; det ligger ingen tröst i smicker. Oeh icke
heller har jag mycket skäl att frukta för en möjlig förkastelsedom;
det finns ingen mer än jag, som skulle lida deraf, och både sällhet
och lidande äro i detta lifvet snart öfvergående.»
Till sin vän skrifver hon äfven rörande Shirley:
–»Du må ej tro att karaktererna i Shirley äro bokstafliga porträt-
f ter. Ett sådant skrifsätt lämpar sig hvarken för min egen känsla eller
konstens reglor. Vi tillåta verkligheten endast att antyda, aldrig att
dictera. Egenskaper, som jag känt, älskat och beundrat, äro här och der
infogade i karaktererna såsom ädla smycken, hvilka jag velat förvara
i denna infattning.» — — — — — — — — — —
Oaktadt författarinnans förhoppningar om motsatsen, befanns
i det inom kort, att Shirley förrådt så väl Currer Bells kön som
verk-, liga namn och till sin bestörtning fann hon snart sitt namn på allas
läppar. Hon jemförde sig sjelf med ostran, som döljer sitt hufvud
; > sanden, sägande att hon ännu envist söker gömma sig i
Ilaworths-hedarnes ljung; men hemligheten var, tyvärr, numera blott ett
sjelf-bedrägeri. Vidt och bredt hade nyheten spridt sig och nådde
slutligen äfven hennes grannskap. Sjelf skrifver hon om grannarne
i byn:
–»Mr........som redan slutat Jane Eyre ropar nu med
! full hals på »den andra boken.».....Mr. R. har slutat Shirley
\ och är förtjust i den. John *’ * ’s hustru trodde han hade blifvit
»tokig i hufvudet,» då hon hörde honom utbrista i den ena
skratt-salfvan efter den andra, medan han satt ensam och läste, slående sig
på knäna och stampande i golfvet. Han envisades att vilja läsa högt
Tidskrift för Hemmet. Årg. II. Häft. IV. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
