Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Shirley, påbörjad under lyckliga förhållanden i samråid med
de tvenne kära systrarna, hade nu hvilat nära ett år. Näir hon
stod ensam qvar, fattade Charlotte åter pennan, börjande rrned det
kapitel, som har till öfverskrift: »The V al! ey of the shadiow of
death». Ett bref till hennes förläggare ger några intressanta»
upplysningar, rörande karaktererna i denna berättelse samt visar äfven
huru hon sjelf bedömde sin skriftställarförmåga:
–»Ni frågar om jng tror mig kunna undgå att blifva igemkänd
i Yorkshire. Jag hoppas det, ty jag Br känd af så få. Dessutom är
boken långt mindre grundad på verkligheten än man tror. Det skulle
vara svårt att göra begripligt för er huru ringa verklig erfmrenhet
jag haft af lifvet, huru få personer jag lärt känna, och huru högst
få känna mig.
Såsom ett exempel på huru karaktererna i Shirley tillkommit,
vilja vi taga Mr. Helstones. Om jag haft ett original för denna
karakter, så var det en prestman, som dog för några år sedan vid åttio
års ålder. Jag såg honom aldrig mer äri en gång, vid en
kyrkoinvigning, då jag var tio år gammal. Hans utseende och bistra
martialiska hållning fästade sig i mitt minne. Senare hörde jag talas om
honom i den trakt han bebodde; några nämnde honom med enthusiasm,
andra med förakt. Jag lyssnade till åtskilliga stridiga uppgifter och
anekdoter om honom, vägde de ena mot de andra och gjorde mina
slutsatser. Originalet till Mr. Hall har jag sett; ban känner mig
något, men lika gerna som han skulle tro mig ha studerat bonom
och gjort honom till typ för en diktad personlighet, eller att jag
öfverhufvud skrifvit en bok, en roman, lika gerna — och förr, skulle ban
hafva tilltrott sin hund, Prins, ett dylikt dåd. Den person, af
hviken jag lånat Margaret Halls karakter har jag hört kalla Jane
Eyre »en dålig bok,» dertill föranledd af recensionen i.....s
tidskrift; ett uttryck, hvilket, jag bekänner det, gick mig djupt till sinnes.
Det lät mig äfveu inse hvad ondt denna recension åstadkommit.
Men lika godt! — känd eller okänd, förstådd eller misslörstådd
— är jag fast besluten att icke skrifva annorlunda. Jag skall följa
dit mina anlag mana mig. De tvenne enda menskliga varelser, som
förstodo mig, och hvilka jag förstod, äro borta. Ännu har jag några,
som älska mig och som jag älskar utan att vänta, eller hafva
rättighet att vänta, att de skola belt första mig. Jag är nöjd med hvad
som iir; men j.ig måste följa min egen åsigt i fråga om att skrifva.
Förlusten af livad som är oss närmast och kärast i verlden förändrar
karakteren; vi uppsöka hvad som ännu återstår oss för att uppehålla
vårt mod och då vi funnit det, hänga vi fast dervid med mer än
vanlig enträgenbet. Inbillningskraften höll mig uppe, då jag för trenne
månader sedan var nära att sjunka; genom att arbeta under dess
inflytande, har jag kunnat hålla mitt hufvud öfver vågorna, allt sedan; och
resultatet af detta arbete gläder mig nu, emedan jag känner att jag
dermed kanske skall kunna glädja andra. Jag tackar Gud, som
gifvit mig denna förmåga, och jag anser lör en samvetssak att
begagna den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
