Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
eti9 med en halfdragen anda förråda när den ämnar komma igen)
lägger jag bort manuskriptet och väntar tills den kommer åter.
Mången gång får jag visst vänta länge, ja, olidligt länge, synes det mig.»
Til.l en närmare vän skref hon på Nyårsdagen 1852:
»M-s bref, med underrättelsen om A—s düd, erhöll jag i förra
veckan — ett långt bref, som i sin enkla, starka och sanna känsla
rörde mitt hjerta så djupt, att jag ej vågat läsa det mer än en gånu.
Det ref upp halfläkta sår med en förfärlig styrka.......Hon
fruktar att i sin ensliga öfvergifvenhet blifva en sträf, härd, känslolös
qvinna. Denna farhåga känner jag väl igen. Otaliga gånger har jag
för egen del erfarit detsamma.....Gud hjelpe henne, såsom endast
Han förmår!
— — De förflutna månaderna ha varit en svår pröfvotid för mig;
hotades jag med, att ånyo upplefva dem, måste min ständiga bön
blifva: »Herre, gånge denna kalken ifrån mig!».......Det kan
ej nekas att den förfärliga ensamheten omkring mig mycket bidragit
att förvärra mitt onda. Jag har upplefvat stormiga dagar och
nätter. då jag rönt en längtan efter vård, hjelp och sällskap, som jag
förgäfves skulle söka beskrifva. Det var en tid, som jag aldrig skall
förgäta; men Gud sände den, och då var det säkert till det bästa.»
Först mot våren kände Charlotte krafter och lefnadsmod
återvända, och hennes bref synas då genomandade af en flägt af
friskare lif. Ett besök bos den kära barndomsvännen, inom hvars
familj^hon emottogs icke med den beundran, som författaren Currcr
Bell ingaf, men med den varma hjertlighet, som alltid egnats
vännen Charlotte Brontë, syntes göra henne godt till kropp och själ;
dock var hon ännu för svag att återtaga arbetet pä VtHette, eller
dröjde måhända »hågen» ännu att infinna sig. Hon läste i stället
andra författares nyutkomna arbeten, hvaribland Thackerays Esmond
(första delen), hvilken hon recenserade i ett bref, hvaraf vi ej kunna
neka oss nöjet att meddela våra läsare några utdrag.
— — »Jag har med högsta intresse läst Mr. Tliaclcerays nya bok —
dock ämnar jag ej sätta mig ned att rosa hvarken författaren eller
hans verk. Jag har läst, njutit, varit intresserad; men när allt
kommer omkring har jag derunder erfarit fullt ut lika mycken harm och
smärta, som tacksamhet och beundran. Och likväl kan man aldrig
bortlägga någon af hans böcker, utan att de tvenne sistnämnda
känslorna taga ut sin rätt, ämnet och dess behandling må nu vara
hurudana som helst. I första hälften af boken frapperade mig isynnerhet
författarens underbara förmåga att utan öfverdrift enkelt och
naturligt sätta sig in i andan uf den tid, hvarom ban skrifver. I detta
afseende är han mästerlig. Ingen medelmåttig härmare skrifver på det
sättet; ingen simpel dekorationsmålare kan tjusa ögat med så fina,
så illusoriska skildringar. Men, hvilken bitter satir 1 hvilket
skoningslöst dissekerande af sjuka föremål! Välan! äfven detta är tillåtligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
