Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
»En blixtsnabb aning sade mig, hvad som förestod. lian trädde
in. Han stod inför mig. Hvad lian sade kan du föreställa dig — !
huru har sade det kan du knappast ana och jag aldrig glömma. Han j
kom mig för första gången att begripa hvad det kostar en naan att
erkänna en kärlek, som han fruktar att ej finna besvarad. Aniblicken
af den vanligen så lugne, statylike mannen, nu så upprörd, darrande,
öfverväldigad af rörelse, ingaf mig en egen häpnad. Jag kunde endast
bedja honom lemna mig då och lofva honom ett svar följande dag.
Jag frågade om han talat med min far. Han svarade att han icke vågat.
Jag tror att jag till hälften ledde, till hälften tvang honom ut ur
rummet.»
Då Mr. Nicholls lemnat henne, gick Charlotte direkte in till
fadren och sade honom alltsammans. Han ogillade alltid giftermål
och talade ständigt deremot, men han mer än ogillade denna
gången ; han kunde ej fördraga tanken på Mr. Nicholls tillgifvenhet
för hans dotter. Fruktande följderna af en stark sinnesrörelse hos
den, som så nyligen varit sjuk, lofvade Charlotte att följande
morgon gifva Mr. Nicholls ett bestämdt afslag, ehuru hon redan då
kände att hon handlade emot sitt hjertas böjelse, och utestängde
den enda solglimt hennes öde i ett medlidsamt ögonblick tycktes
hafva velat unna henne.
»Så blygsamt och stilla, »säger Mrs. G.,» upptog hon — hvars
lefvande skildringar af passionen förledt vissa af hennes recensenter att
godtyckligt antaga henne sjelf vara ett rof derför — förklaringen om
en kärlek, som blifvit allt mera brinnande och djup, ju mera den dolt
sig; så sjelfförsakande åsidosatte hon all tanke pä sin egen önskan
för att endast lämpa sitt svar efter fadrens.»
Det omedelbara resultatet af Mr. Nicholls frieri var att ban
inlemnade ansökan om afsked från sin presterliga befattning i
Ha-worth, och att Miss Brontë i ord och handling förhöll sig passiv,
men i sitt hjerta led djupt af de orättvisa beskyllningar, hennes far
yttrade mot Mr. Nicholls, samt af den senares, blott allt för
synbara förtviflan och lidande helsa.
Efter hemkomsten från det ofvannämnde besöket i Manchester,
förestod henne skiljsmessans smärta. Med många bevis af allmän
aktning och saknad af den församling, hvars trogne herde ban varit
i åtta år, lemnade Mr. Nicholls Haworth, och Charlotte hade
ingen utsigt alt nägonsin mera få höra ett ord om eller från honom.
Vintern 1854 förgick under kamp mot misströstan, ångest och
saknad; men säkert, ehuru långsamt förberedde den store stridsmannen,
tiden, sin slutliga seger öfver menskliga fördomar och beslut. Mr.
Brontë försonade sig småningom med tanken på sin dotters
giftermål och gaf sent omsider sitt samtycke — icke anande att han ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
