Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
nom sin motsträfvighet förhållit henne den sena lycka, Försynen
tillstadde henne, lika lång tid, som hon sedan egde qvar att njuta den.
Till en början synes Charlotte blott med en viss
förbehållsam-het vägat öfverlemna sig åt tanken på en lycka, som hittills varit
henne så fremmande; först småningom fick hon mod att vara
lycklig, och det är djupt rörande att i hennes bref närmast före och
efter giftermålet spåra den gradvis stegrade känslan af sällhet.
–Det gläder mig mer än jag kan uttrycka (säger hon) att
märka huru pappa med verkligt nöje börjar emotse mitt giftermål.
Vi skola bo här hemma tillsammans med min far, ty naturligtvis
kunde jag ej ha lemnat honom. (Mr. Nicholls hade afslagit mera
fördelaktiga anbud, för att öfvertaga sin svärfaders tjenst.) Mr.
Nicholls tyckes ledd af en innerlig önskan att blifva ett stöd för hans
ålderdom, och min kännedom om hans karakter ger mig visshet bm
att detta icke är en flygtig känsla, utan att han kommer att åtaga
sig detta ansvar såsom en kär och dyrbar pligt. — — — —
Den lott Försynen i sin eviga godhet och visdom synes erbjuda
mig, är icke hvad verlden kallar lysande, men jag tror mig spåra
deruti några frön till verklig sällhet, och jag hoppas att kunna lürena
både känslans och pligtens fordringar i min tillämnade förbindelse.
Måtte jag nog kunna tacka Gud, som låtit mig göra ett godt
val, och måtte Han gifva mig förmåga att, såsom jag bör, besvara
en så sanningsfull och värdig makes ömma hängifvenhet. —–
Det är mig en glädje öfver all beskrifning att böra honom
berömmas af andra.........Några af församlingsboerna föreslogo
hans skål med tillägget, att han var en god menniska och en sann
kristen. — Orden rörde mig djupt och jag kände mig böjd att, likt
ett troget eko, upprepa det höga och enkla berömmet. — — — —
Jag tycker mig knappast hafva haft något ledigt ögonblick sedan
en viss halfklar Juni-morgon, då jag vid Mr. Nicholls, hand inträdde i
Haworths kyrka........Jag är ständigt sysselsatt — jag liar ej
nti sä mycken tid att tänka och grubbla, jag måste lära mig att
vara praktisk — min älskade Arthur är praktisk och
ordnings-älskande, mer än de flesta. — Det gläder mig att se honom frisk
och nöjd. Det gör mig tacksam och glad att då och då höra
honom med uppriktighetens enkla, kortfattade uttryck, erkänna sig vara
lycklig.......
Mitt lif ar helt annorlunda än förr. Måtte Gud göra mig
tacksam derför! Jag har en god, öm och omsorgsfull make och med
hvarje dag känner jag min egen tillgifvenhet för honom vexa.....
Dessa dagar voro räknade. Efter en förkylning på nyåret 1855
insjuknade Charlotte i en långsam och tärande sjukdom,
hvarunder hennes mod och lefnadslust dock i det längsta uppehöllos, dels
af hoppet att blifva mor, dels af hennes så mycket profvade och
äfven nu icke svigtande själsstyrka. På sjukbädden tecknade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
