Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
lande förtviflan, hänförelse och bön, då man läser den naturligtvis
ofullständiga och dock så rörande, sä underbara historien om det
hjerta, som klappade, inom denna späda gestnty— om denna själ
— en blott bland de myriader, sora lefvat och dött på den stora
jorden — hvad säger jag — stora? — denne lilla fläck i Guds
ändlösa skapelse, — med hvilken undran säga vi ej då — »i dag»
— med hvilken bäfvan afvakta vi ej det — »i morgon,» då hvad
som nu blott dunkelt skönjes skall klarligen skådas!
Härmed sluta vi sagan om Charlotte Brontë. Vi hafva följt
henne under de långa år, då hon så omildt behandlades af det
stjufmoderliga ödet; vi hafva sett huru, just som i den gamla
barnsagan, rosorna (diktens vilda men tjusande blommor)
uppväxt i hennes fotspår, och huru orden, som, stämplade af snillet,
förvandlades till dyrbara klenodier, förrådt hennes ädla börd och
tillvunnit henne allas hyllning och beundran. Vi hafva sett huru
hennes hjerta, som hade ett så oafvisligt behof af sympati och
kärlek, icke’ i verldens beundran fann någon ersättning för den
hängifvenhet och ömhet döden beröfvat henne, i det ban bortslitit ur
länk efter länk ur den trogna syskonkedjan, lemnande henne ensam
qvar. "Forne is bat a royal mourning in purple for happiness, ’)
har en af Charlotte Brontës landsmaninnor sagt, och en annan,
Mrs Liemans, talar af egen erfarenhet, då hon säger:
"Fame! Famc! thou canst not be the stay
Unto the drooping reed,
The cool fresh fountain in the day
Of the soul’s feverish need.
Away! to mr, a wonmn bring
Sweet waters from affection’s spring!»1")
Och sällan ha väl dessa ord tydligare besannats än i Charlotte
Brontës öde. Men slutligen fick äfven hon ett ögonblick läska sin själ
vid the sweet ivaters from affections spring, och vi ha ju äfven
följt henne under den korta tid sf oblandad sällhet, som beskär-
’) Äran är blott ett slags kunglig sorgdrägt i purpur, hvarmed vi sörja en
förlorad sällhet.
") »O Rykte! du är ej den skyddande staf,
Som rankan, den svigtande, stöder;
Du är ej den grundklara källa, hvaraf
Sig läskar en själ, som förblöder 1
O nej I djupt «r kärlekens källsprång mig gif
Den rena, förfriskande dryck, som ger lif.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
