Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
an Irisk Gentleman in search of Religion (1833), ty dess, med
glänsande sophistik, fernissade kärna tyckes blott vara en
trång-bröstad katbolicism. Man ser, att Moore på det bela, i det
väsentliga af sin utveckling, ej kommit längre än till romantiken, och ban
kan sägas bilda öfvergången från Scott till Ryron.
Hans arbeten luinna indelas i fyra grupper: Romanser,
Andliga sånger, Nationalmelodier, hvaribland äfven lekande och
humoristiska stycken samt Riografier och andra verk på prosa. Bland dessa
ega vi en förträfflig svensk öfversättning al Lalla Rookh, gjord af
L. Arnell, hvaraf andra upplagan nyligen utkommit. The Loves of
the Ängels finnes älven öfverflyttad på vårt modersmål, men denna
öfversättning lärer dock lemna mycket öfrigt att önska. Deremot
har Docenten Nyblom inlagt stor förtjenst, då ban riktat vår
litteratur med Moores Irländska melodier, och åt dem af,våra läsare,
hvilka ej hafva tillfälle att njuta af originalets skönheter,
rekommendera vi denna öfversättning, såsom både lyckad och trogen. Vi
göra oss ett nöje att derur anföra följande stycke, kalladt:
Farväl till min harpa,
Mitt hemlands dyra harpa, ur mörker upp jag tog dig;
Den kalla »tystna’ns kedja» re’n länge kring dig hang,
Då stolt, min egen harpa, ur fjettrarna jag drog dig.
Och sång om ljus och frihet från dina strängar klang.
Den varma kärleksvisan och glädjens muntra sånger
Ha väckt hos dig en genklang, så djup, så innerlig,
Men sorgens tunga suckar dig fyllt så många gånger,
Att än i fröjdens stunder de smyga tyst från dig.
Mitt hemlands dvra harpa, farväl med dina toner!
Den krans, som nu vi binda, skall bli vår sista sång.
Gå, slumra in i solsken från ärans ljusa zoner,
Tilldess en hand mer värdig än min dig rör en gång I
Om älskarn eller krigarn, om landets vän jag tjusat.
Den äran dig tillhörer, du eldat båg och sinn.’
Jag var ju blott lik vinden, som öfver strängen susat
Och all den vilda skönhet, jag väckte — den var din.
Några utmärktare sångperlor ur de Irländska
Melodier-ne äro: »Gå dit äran kallar!« »Stridssäng.» »O tänk ej mitt
hjerta är alltid så gladt!» »Till musiken! Sjung.» »Välkommen.» »Hon
är långt från sitt land.» Tro mig.» »Då ban som dig dyrkar.» »De
känna mig ej.» »Ensam.» »I lefnadens morgon.» »Erin.» »Sommarens
sista ros» m. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
