Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
är särdeles djup ocli sandig. Vägen är fullkomligt jemn utan ens
en tillstymmelse till backe, ty landet är sä slätt, att man pä flera
mils afstånd knappt märker en kulle, och först pä ett ganska
betydligt afstånd från hafvet blifver landskapet något kuperadt. Göra
vi färden i början af April, kunna vi under vägen njuta af åsynen
och vällukten af den gula jasminen, (Gelseminum sempervirensj,
en lian, som än kastar sina graciösa guirlander i toppen af de högsta
träd, inflätar dem i tallarnes, cedrarnes, lifekens mörka grönska
och betäcker med sina talrika, ljuft doftande blommor de
knop-pande löfträden, hvars späda blad vårsolen nyss framlockat, än
dermed smyckar de täta busksnåren eller låter dem krypa utefter
den friska gräsmattan. Men naturen, så frikostig i dessa nejder,
har äfven andra skatter att bjuda sina dyrkare och bland dessa
utvälja vi ännu en, som i ej ringa mån bidrager till skogarnes
försköning, neml. den herrliga Cherokee-rosen (/{osa lævigata), äfven
en rankvext, hvilken med sina stora, snöhvita biommor och
mörkgröna glänsande blad, hängande i rika draperier mellan träden, gör
en särdeles vacker effekt bland de gröna löfhvalfven. Kunna vi
nu tillika föreställa oss de oändliga nyanserna af vårgrönskans
skiftningar, sä sköna och rika äfven i norden, men mångfaldigt mera
omvexlande i södern, och den yppiga rikedom af växter, som bilda
hela massor af lefvande grönska, så ega mina läsare kanske en
aning om den tjusande drägt, hvarmed Charlestons omgifningar
smycka sig under denna ärstid. Fördröja vi färden ännu en
månad, så hafva skogarne antagit en annan skrud och vi möta då en
mängd blommande träd, samt finna alla löfträd fullt utslagna.
Men för att ej uppehålla oss alltlör länge på vägen, stanna vi
nu ej förr än vid Magnolia cemetery. Denna, så väl som de flesta
andra större och väl vårdade begrafningsplatserna i nya verlden,
säsom Greenwood cemetery vid New-York, Cincinnatis och
Louis-villes kyrkogårdar, har en helt annan karakter än dylika platser i
Europa. De amerikanska städernas begrafningsplatser, vanligen
ganska vidsträckta, likna mera herrliga parker med en mångfald af
träd, gångar, kullar, sjöar och bäckar, hvaribland här och der sköna
monumenter framskymta, än våra kyrkogårdar, der äfven de döda
så ofta tyckas trängas om rummet. Så är det ock med Magnolia
cemetery, der man tycker sig lustvandra i en skön park med
miniatyr-sjöar och öar och en rikedom af ädla träd, til dess, här och der, ett
monument, ofta af konstrikt arbetad marmor, påminner om, att detta
ställe är helgadt ät minnet och saknaden. På en sida har man
floden, på tvenne skog, på den fjerde landsvägen. Bland dess träd
framstår den ståtliga Magnolia grandiflora, som det yppersta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
