Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Slutligen ställer han sig framför hustrun.
»Hvarföre läser du hvar morgon och livar afton I Bibeln?»-
»Derföre, att det är nödvändigt.»
»Ar det nödvändigt att läsa det man ej tror pS?»
»Visst tror jag på Bibelordet.»
»Du sade nyss i ögonblicket, att om tnina ord utginge från en
annans läppar, skulle du ansett dem för paradoxer. Det står ju,
att läsa »Ingen sparf faller till marken utan Guds vilja.» Och inan
kan väl ej påslå att Hans vilja är orid, eller att farsoten endast af
slump, och utan lians vilja hemsökt oss.
Hon tiger och sänker hufvudet, och sättande sig vid hennes
sida, fortfar han:
»Huru kortsynta vi äro, kunna vi dock med någon liten
eftertanke inse, att äfven denna fruktansvärda sjukdom icke är utan
nytta. Först och främst tar den bort många fattiga och orkeslösa,
som behöfva komma till ro.»
»Hvart komma då alla de, som dö oberedda?»
»Vi tala endast om det, som är godt för jorden. Vi få
dessutom icke döma, och som det icke blifvit oss gifvet, att skåda in i
hjertan, så veta vi icke hvilka, som äro »beredda eller oberedda.»
Menniskokärleken eger under en farsot tillfälle att utveckla sig i
bela sin styrka. 1 hufvudstaden bar man, under denna tid, många
både rörande och efterföljansvärda drag att berätta. Vidare
öppnas ett vidsträcktare fält för vetenskapen, som under en härjande
farsot gör många, så väl fiir dess idkare, som för menskligheten
gagneliga och intressanta rön.»
»Jag upprepar hvad jag nyss yttrade: hvem har du ej förmåga
att öfvertyga?»
En glädjestråle framskymtar i hans öga.
»Anna, min maka, tro, när jag säger dig. alt ingen enda af de
utmärkelser, som tillskyndades mig i Bom eller Florenz,
under de år jag- vistades der, kommo mitt hjerta att klappa af en
så ren fröjd, som när dina läppar Iolorda mig. Jag», tillägger ban
skämtsamt i det att ban smekande för handen öfver hennes panna
»— jag är icke så frikostig mot dig; jag säger dig stundom skarpa
sanningar, eller huru, min Anna?»
Med en kärleksfull blick svarar hon:
»Hvad du säger är alltid sannt; sådan du är, passar du mig.»
»Men jag har alldeles kommit ifrån mitt ämne. — Korteligen,
ehuru jag icke tror, att jag angripes af sjukdomen, har jag dock
ingen visshet härutinnan; derföre bör man alltid, om och när budet
kommer, hafva så beställt om sitt hus, att man ej då behöfver
befatta sig dermed; — 1 det här skrinet ligger mitt testamente,
lagligen upprättadt och bevittnadt, innehållande min yttersta vilja.
Föreskrifter ger jag dig der i afseende på gossarnes uppfostran. Flickan
öfverlemnar jag helt och hållet åt sin moder. Men nu till något,
som ligger mig djupt om hjertat, något, om hvilket jag aldrig förut
talat med dig. — 1 min ungdom hade jag en ovän, dåvarande
magistern, sedermera Professor Munster. Efter mitt förmenande, hade
han förolämpat mig; genom en smädeskrift hämnades jag, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
