Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
följde relegation frän akademien. Detta inträffade kort före min
afresa från fäderneslandet. Vid min återkomst var Munster död,
lians enka och barn hade inlet. Alla år har jag till yngsta dottern
sändt en anonym gåfva af 50 D:r S:mt.»
»Så stor summa I» infaller hustrun, nästan häpnande.
Ja, ty nu ser mannen, hvad ynglingen icke såg, nemligen att
ban (ynglingen) var kittslig och öfverrnodig, och det är ett för mitt
hjerta oafvisligt behof att. för den värnlösa dottren, göra hvad jag
kan. Men, Anna, hon får aldrig ana, att denna gäfva liar sitt
ursprung från Magnus Block.»
»Skulle jag, det Gud förbjude, öfverlefva dig, lofvar jag, att
punktligt fullgöra dina föreskrifter.»
»Tack. nu hafva vi talat om hvad som bör ske efter döden.
Låtom oss nu orda om hvad som icke under lifstiden får
underlåtas.
»Anna», fortfar ban med högtidlig ton. »Läkarens hus, bör under
dessa jemrens tider stå öppet för alla–utan undantag.»
Tillkämpande sig den fattning, som är nära. alt gä förlorad,
svarar hon:
»Skall så ske!» ,
Omfamnande henne, återtar han:
»Jag ser hvad det kostar dig, men vet att du icke sviker ditt
löfte, som jag mottar, såsom del högsta prof, du kan gifva mig af
din kärlek. Åt medellösa lemnar du utan betalnins alla
medika-menter, som erfordras. Jag skall gifva dig en skriftlig uppsats i
afseende på de läkemedel, som skyndsammast böra begagnas och
hvarje dag, innan jag börjar mina utvandringar, får du af min hand
en promemoria. Och ännu ett, min älskade maka, läs din Bibel
mera uppmärksamt än hittills, och du skall lätteligen linna, att om
vi icke allenast vilja heta, utan äfven vara sanna Christna, skola
vi icke undandraga oss, att när så påfordras: ’Låta vårt lif för
bröderna.’ Förlåt kärleksfullt, så anmärkningen som uppmaningen I»
Han gör ett uppehåll, i det ban forskande ser henne in i ögonen.
»Med ödmjukhet» svarar hustrun, förande sin mans hand till
sina läppar »mottager jag bäde uppmaningen och anmärkningen och
skall i minne och hjerta till allvarlig begrundning förvara dina ord.»
»Nu, min hulda maka, behöfver jag vara ensam, ty om jag
riktigt skall kunna draga fördel af dagens lärdomar, måste jag
genomvaka bela natten.»
Dunkel brann nattlampan i Blocks rum. Sittande vid sitt
skrifbord genomläste ban sina anteckningar, i anledning af sitt dristiga,
menniskoälskande dagsarbete.
Tankfull nedlade ban papperet på den svartmålade hordskifvan,
döljande ansigtet i sina händer, och i det att lian stödde armarne
mot bordkanten, förblef ban minst tvenne timmar i denna ställning.
Det stora vägguret slog timme efter timme, utan att han tänkte
på, att nägot sådant fanns till, som tid och rum. Då han slutligen
steg upp mätte ban golfvet med rastlösa steg. Efter några
minuters förlopp föll han på sina knän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
