Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
»Herre, jag är ett stoft och du är alla Verldars Konung! iDet
är icke min, utan din ära jag söker! Öppna mina förhållna ögron,
att jag må intränga i naturens hemligheter, som ock äro dina I Hör
mig i den Treenige Gudens namn.»
Hvem har någonsin med brinnande andakt uppsändt en
allvarlig bön, hvars föremål varit värdigt, och ej kännt sig styrkt, lifvad
och undergifven! Uppresande sig, sjönk Rlock åter ned i sin skrifsitol.
Ansigtet klarnade allt mer och mer, och när han i dagbräckningen
släckte lampan, utropade ban med hänförelse.
»Herren vare evinnerligen lofvad, nu och i all Evighet!»
2.
De spridda drag, som ur Magnus Gabriel Blocks lefnad
kommit oss tillhanda, skola vi försöka att i denna korta skizz hopfoga
till ett belt. Mången, som på stridsfältet skurit blodiga lagrar, är
mindre förtjent af efterverldens pris än denne man, som, om Inan
än »icke låtit», åtminstone »blottställt» sitt lif för bröderna.
Magnus Gabriel var son af Hofpredikanton och Kyrkoherden i
Biddarholmen, Martin Blockius. Faderlös vid sex års ålder, erhöll
han inom kort en annan fader, i sin moders make, Superintendenten
Stjernman. Denne omhuldade den hoppgifvande gossen med en
ömhet, hvaraf minnet med den varmaste tacksamhet oaflåtligen
följde honom till hans dödsstund. Blott tio år gammal antecknades
han som student vid Upsala Universitet. — Då ban som yngling
lemnade detta lärosäte, utmärkte lian sig genom ett prydligt
afskedstal. Af aktning för stjuffadren och af misskund med honom sjelf,
dolde man egentliga anledningen till lians alltför tidiga aflägsnande
från detsamma. Såsom försvarare af Protestantiska Beligionen
uppträdde Block vid 22 års ålder i den urgamla stad, hvilken ryktbar
under hednatider, äfven utgör Catholicisismens vagga. 1 Bom
vågade den djerfve unge mannen drifva den sats, att förstnämnda
lära var den »yppersta Religion.»
Hans vältalighet, hans snille, jemte de kunskaper ban
utvecklade, tillvunno honom en af kardinalernas ynnest i så hög
grad, att denne helige fader förde honom med sig till Florenz,
der han utnämndes till kabinettssekreterare hos Storhertigen, och
tillika användes som tolk och föreläsare under måltiderna, en
ännu då, från forntiden, bibehållen sed. Trenne år beklädde den
unge svensken dessa hedrande befattningar. Hemlängtan tog dock
slutligen ut sin rätt, och sedan han erhållit sitt afsked, återvände han
1699 till fäderneslandet.
Efter sin hemkomst blef han befordrad till Ordenscancellist
i Stora Cancelliet. Till följe af denna utnämning, vann ban
inträde i Hofintendenten Diibens bus. Det var i detta hus, som
hans öde, i ett af hans lifs vigtigaste frågor, bestämdes. Ifrån sin
tidigaste ungdom, hade ban bedt Gud om en följeslagerska, som
egde förmåga att odeladt åt honom skänka sitt hjerta. I Amia
Christina Diiben fann ban en sådan.
Anyo företagande en utrikes resa, men denna gång i sin unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
