Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
för stunden. Den fattigaste delen af befolkningen i ett civiliserad!
samhälle stär också på ett föga högre trappsteg i varelsernas
skala än den råe vilden, hvars barbari, okunnighet och förnedring
vi så mycket beklaga. Vi kunde derföre äfven väl behöfva
missionärer inom våra egna landamären, missionärer, som i
christligt och med detsamma i sedligt hänseende oaflåtligt arbetade på
de lägre klassernas förädling och (löjahde till en bättre ställning. *)
I)en, som från sin barndom erhållit den ömmaste vård och
tillsyn, som i sjelfva verket aldrig vet hvad det vill säga att
försaka och umbära (vi tala ej här orp de småsaker, hvilka af dem,
som aldrig saknat det nödvändigaste, stämplas med namn af
försakelser) kan svårligen förstå hvad det är att lida verklig nöd.
Troligen finnes månget lyckans skötebarn (vi taga här lyckan blott
i materiel betydelse), som aldrig sett eländet pS närmare håll, som
aldrig satt sin fot inom de boningar, der de med armod och brist
kämpande framsläpa ett sorgligt lif; andra åter inträda stundom i
dessa boningar med vilja och önskan att gagna, men afskräckas
mången gång genom den osnygghet, den oreda och den jämmer,
som der råda, att förnya sina besök. De aftse sina krafter, sina
tillgångar för små att kunna uträtta något verkligt, något varaktigt
godt, och på detta sätt misströstande uraktlåta de att göra det
goda, som ligger inoin gränsen af deras förmåga. Och likväl är
denna uraktlåtenhet alt göra det goda vi kunna, huru strängt
detta omdöme än må synas, en svnd. En utmärkt skriftställare
har yttrat följande behjertansvärda ord, hvilkas sanning en hvar af
oss troligen måste medgifva: "Få af våra, vare sig nationella eller
individuella fel, härleda sig från en medveten afsigt att göra orätt
— men de flesta alstras af liknöjdhet, af oförmåga att kämpa mot
svårigheten att alltid handla rätt. Tanken på de synder vi hafva
begått skola kanske ej såra vårt samvete vid en återblick på vårt
förflutna lif. Vi hafva ej kunnat undgå att märka dem; vi hafva
bekant, begråtit, ångrat, möjligen försonat dem. Men hvad vi
’) I England, der allt är tilltaget i större skala än hos oss och der äfven
eländet är mångfaldigt större än i vårt fädernesland, vi hoppas det åtminstone,
men der också menniskokärleken är outtröttlig i sin ädla verksamhet, finnes ett
samfund, kalladt "the Home Mission", som har till mål att söka höja de arbetande
klasserna så i religiöst och sedligt som uiaterielt hänseende, och som, särdeleä i
London, utsäuder talrika missionärer för att befrämja detta mål. Äfven i
Stockholm finnes någonting motsvarande, under benämniugen Stadsmissionen, hvars
verksamhet dock är uteslutande religiös — måhända torde någon tillägga sekterisk
— och uträttar kanske derigenom ej så mycket godt, som den möjligen med en
mera frisinnad, men derför icke mindre sannt christlig anda, skulle kunna göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
